Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kunde vi blott sända kejsaren ett bud,
så skulle han genast skynda till oss med sin här.
— Tänk ej på det. För oss återstår det
blott att dö.
— Jag vill blåsa i mitt horn. Då Karl
hör den välkända signalen, skall han genom
passen ila till vår hjälp och nederlaget skall
förbytas i seger!
— Nu är detta för sent. Jag bad dig nyss
därom, men då ville du ej lyssna till mitt råd,
och ditt överdåd har nu vållat vår undergång.
Sök ej att undgå det oundvikliga.
— Tvisten icke, ädla herrar, sade då Turpin.
Hornsignalen kan nu mera ej rädda oss.
Kejsaren är fjärran, och innan kvällen kommit, skola
vi hava slutat våra dagar. Men om kejsaren ej
mera kan. rädda oss, så kan han dock hämnas
vår död. Blås dirför med all makt i edert
horn; kojsaren skall då komma, finna våra lik
och föra dem till Frankrike att jordas i kristen
mark, så att de icke bliva ett byte för varg och
hund.
— Så blås då i din lur, sade Oliver, att
kejsaren må komma och hämnas vårt fall. Att
nu kalla honom är icke längre en bön om n hjälp,
men en bön om hämnd.
Roland satte då sitt horn Olifant för munnen
och blåste, så att det gav genljud i bergen.
Blodet strömmade ur hans mun, så kraftigt blåste
han, men på flera mils avstånd hörde man
klangen. Kejsaren, som då just befann sig i slutet
ov borgspassen, hörde ock denna kraftiga
hornstöt, och vände sig till sina närmaste:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
