Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En paus uppstod, den Helfrid Romarhjärta bröt med de
orden:
»Vilken besynnerlig ödets nyck att vi, efter så många
års skilsmässa skulle sammanträffa ombord här. Hur
mycket har icke under denna tid förändrats?»
»Och ändå kan man säga, att allt är sig likt.»
»Minns ni, herr Lange, ett av våra sista samtal före
min avresa, då vi båda utsatte ett bestämt mål för vårt liv?»
»Ganska väl, och jag älskar tro, att vi var för sig
fortfarande söka att uppnå det. Ni är i dag icke samma
fröken Helfrid, som då jag för åtta år sedan skildes vid er.
Ni har använt denna tid att utvidga ert kunskapsförråd och
bilda hjärta och förstånd.»
»Icke kan jag ännu säga att jag uppnått mitt mål.»
»Det är ett mål, som ni hela ert liv bör sträva till —
emedan vi aldrig här på jorden kunna säga: ’Nu har jag
ernått moralisk och intellektuell fullkomlighet’. För varje
steg vi taga framåt på denna bana, komma vi till en tydlig
kännedom om nödvändigheten att fortgå på densamma. Vi
få aldrig tröttna eller tro oss hava gjort nog. ’Den, som
icke går framåt, han går tillbaka’. Detta är en lag, gäl-
lande i hela naturordningen.»
»Ack ja, det är ju ändå så litet vi kunna verka, emot
vad vi äro skyldiga. Ni, herr Lange, har emellertid lyckats
att genom arbete och duglighet ställa er i ekonomiskt och
socialt oberoende, samt göra er till en nyttig
samhällsmedlem.»
»Detta var för mycket sagt. Jag har endast genom
mitt arbete vunnit vad varje redlig arbetare måste vinna:
oberoende och aktning.»
»Varje arbetare, säger ni. — Nej, den som förvärvat
det anseende jag hört att ni med rätta åtnjuter, måste
ovillkorligen härstamma från föräldrar, vilka tillhört en
bildad samhällsklass.»
»Fröken! Ni är ännu lika stor aristokrat som förr.»
»Jag hoppas att i detta fall aldrig förändra tankar.»
»Ni föraktar således folkets barn?»
»Förakta kan icke komma i fråga, men jag anser dem
tillhöra en oförädlad ras. Råa till sina tycken, tankar
och känslor, kunna de icke framte något högt, ädelt och
stort.»
»Men deras naturanlag äro dock lika med våra. De äro
av Gud begåvade med själar, sammansatta av enahanda
element. Det är blott deras olyckliga ställning i livet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
