du har i huvudet, så kanske du sedan kan arbeta.» Mästaren satte armarna i sidorna och ställde sig framför Ivar. »Åh, käre mästare, jag tyckte bara att pusten var så rysligt dumt inrättad, att ni var dum som hade ett sådant där enfaldigt ting, och att hela smedjan var ett eländigt kyffe.» »Vill du ha smörj? Är jag, din mästare, dum?» »Jo jo men, ditåt lutar det allt, eljest hade ni ej i alla edra dagar låtit er nöja med den här uselheten. Ser ni, mästare, om ni hade varit klok, skulle ni icke ha trott att allt förstånd låg i armarna.» »Var det därpå du tänkte, din lymmel?» Mästaren gjorde en hotfull rörelse. »Åh nej, inte var det just det, utan jag funderade på att man nog skulle kunna få pusten att gå på ett helt annat sätt, utan att man stod och släpade på’n, så att man kan mista andan. Ja ja, hos mig sitter arbetet i huvudet, jag kan förstå huru det skulle kunna bliva annorlunda; men det där begriper ni icke, mästare.» »Nå, hur skulle det då bliva. Du ville väl att pusten sattes i rörelse av sig själv, så att du fick stå och se på.» »Nej, det skulle vara på annat vis; man kunde ju t. ex. draga den med en vev.» »Galenskaper, pojke, vill du nu gå till ditt arbete?» »Herre jemeni, se där kommer en likprocession. Jag får då ackurat lov att springa ut och se på den. Stångbom står och gör ingenting, han kan just draga pusten.» I blinken var Ivar ur verkstaden och ut på gatan. »Det är då visst och sant, att mästarn är fan så flat emot den där pojken», menade Stångbom. »Han gör ju icke ett skapande tecken om dagarna, och ett tocket där barn borde väl arbeta mera än en annan ärlig människa.» »Vad säger han, Stångbom? Gjorde jag rätt, så märkte jag honom för de orden. Pojken sköter jag, sköt han sitt och håll styr på sin syndiga tunga, det säger jag, eljest kunde jag få lust att göra som direktören vid Institutet.» Mäster Thorsson var nu uppbragt; och då visste hans arbetare mer än väl att det icke gick an att säga ett enda ord, emedan det då hände, att mästarens tal beledsagades av något ännu eftertryckligare. Under djup tystnad fortgick arbetet. Mästarens hammarslag ljödo starkare och hastigare, än då han var vid sitt normala lynne. Efter en timmes förlopp kom Ivar tillbaka. Han såg nu helt