Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du har i huvudet, så kanske du sedan kan arbeta.»
Mästaren satte armarna i sidorna och ställde sig framför Ivar.
»Åh, käre mästare, jag tyckte bara att pusten var så
rysligt dumt inrättad, att ni var dum som hade ett sådant
där enfaldigt ting, och att hela smedjan var ett eländigt
kyffe.»
»Vill du ha smörj? Är jag, din mästare, dum?»
»Jo jo men, ditåt lutar det allt, eljest hade ni ej i alla
edra dagar låtit er nöja med den här uselheten. Ser ni,
mästare, om ni hade varit klok, skulle ni icke ha trott att
allt förstånd låg i armarna.»
»Var det därpå du tänkte, din lymmel?»
Mästaren gjorde en hotfull rörelse.
»Åh nej, inte var det just det, utan jag funderade på
att man nog skulle kunna få pusten att gå på ett helt annat
sätt, utan att man stod och släpade på’n, så att man kan
mista andan. Ja ja, hos mig sitter arbetet i huvudet, jag
kan förstå huru det skulle kunna bliva annorlunda; men
det där begriper ni icke, mästare.»
»Nå, hur skulle det då bliva. Du ville väl att pusten
sattes i rörelse av sig själv, så att du fick stå och se på.»
»Nej, det skulle vara på annat vis; man kunde ju t. ex.
draga den med en vev.»
»Galenskaper, pojke, vill du nu gå till ditt arbete?»
»Herre jemeni, se där kommer en likprocession. Jag
får då ackurat lov att springa ut och se på den. Stångbom
står och gör ingenting, han kan just draga pusten.»
I blinken var Ivar ur verkstaden och ut på gatan.
»Det är då visst och sant, att mästarn är fan så flat
emot den där pojken», menade Stångbom. »Han gör ju icke
ett skapande tecken om dagarna, och ett tocket där barn
borde väl arbeta mera än en annan ärlig människa.»
»Vad säger han, Stångbom? Gjorde jag rätt, så märkte
jag honom för de orden. Pojken sköter jag, sköt han sitt
och håll styr på sin syndiga tunga, det säger jag, eljest
kunde jag få lust att göra som direktören vid Institutet.»
Mäster Thorsson var nu uppbragt; och då visste hans
arbetare mer än väl att det icke gick an att säga ett enda
ord, emedan det då hände, att mästarens tal beledsagades
av något ännu eftertryckligare. Under djup tystnad
fortgick arbetet. Mästarens hammarslag ljödo starkare och
hastigare, än då han var vid sitt normala lynne. Efter
en timmes förlopp kom Ivar tillbaka. Han såg nu helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
