Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med herremän och lyssnat till vad de viskat ont om
patron. Jag för min del säger: Gud välsigne patron!»
Detta utrop upprepades nu av ett stort antal arbetare;
varefter så många som kunde det trängde sig in på
kontoret för att bedja Lange återtaga dem i sitt arbete och
glömma vad som passerat.
Jacobo svarade att de skulle noga betänka sig. Han
själv behövde övertänka saken, etc.
»Jag stänger hellre fabriken på en hel månad, än jag
behåller arbetare, som låta uppvigla sig», var Jacobos
sista ord till dem.
Tysta och förstämda vandrade de av till Bengts
boning, utan att låna öra åt Erik och Jönsson. De flesta
hade hustrur och barn samt visste allt för väl, att de
skulle få vandra långt ifrån hemmet för att erhålla
arbete, och ändå svårligen få en sådan husbonde, som Lange,
vilken var så väl känd, att han åter med största lätthet
skulle erhålla annat folk.
Summan av det nyktra förståndets vaknande till
besinning var ånger över tilltaget. Den uppväckta avunden
emot Bengt och Ivar var försvunnen för det egna intresset,
som talade ännu mäktigare. Bengt hade nu, när de behövde
honom, stigit i gunsten. Erik, Jönsson och de mest
hårdnackade, som nu utgjorde minoriteten, skilde sig ifrån
de övriga för att rådpläga. Det blev likväl icke länge, ty
den egna fördelen stod på spel.
Följande dag kommo Åkersnäs ’ arbetare helt ödmjukt
och båda om tillgift. Bengt var nu deras förespråkare.
Jacobo lät öppna verkstäderna, och det kom åter på den
gamla foten. Erik och Jönsson hade icke varit synliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
