Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken stannat och betraktat den under reparation stående
byggnaden.
»Vad tycks om Sturesjös unga ägarinna?» frågade hon.
Kurts blick riktades på Constance.
»Hon har ett ståtligt utseende», svarade han helt
likgiltigt.
»Det förefaller mig alltid som ett profanerande av de
åldriga byggnaderna, när vi söka giva dem ett nytt
utseende», sade Constance, som nalkades Stephana och Kurt.
»Det skulle ha behagat mig bra mycket mera, om detta
gamla Sturesjö fått behålla sitt åldriga yttre. Det är ju
till hälften en ruin, och det hade varit riktigt romantiskt
att få bebo den såsom sådan.»
»Men om denna fantasi blivit uppfylld, hade hela slottet
om ett par år varit en fullkomlig ruin, den fröken icke
alls kunnat bebo. För att bevara forntida byggnader, måste
de underhållas», svarade Kurt.
Han förde damerna uppför den förfallna trappan med
sina skyhöga steg, och in uti en med söndriga
gyllenläders-tapeter försedd sal — det enda rum i huvudbyggnaden, som
var oantastat av reparationen. Möbleringen bestod av
några gammaldags stolar med malätet överdrag och en
soffa i samma skick. De höga, med små rutor försedda
fönstren, vilka lågo åt den täta parken, insläppte en högst
sparsam dager i det stora och dystra rummet.
Constance stannade på tröskeln och såg sig omkring,
sägande, halvt leende, halvt allvarsamt:
»Detta ser ut som ett spöknäste.»
»Ja, i synnerhet om man ihågkommer att hela Sturesjö
ursprungligen varit ett kloster.»
»Vad säger ni?» Constance vände sig hastigt och fäste
ögonen på Kurt.
»De egentliga lämningarna av klostret, som lågo i slutet
av parken, dem har jag låtit rasera.»
»Min herre, det fanns således ruiner kvar, då ni började
reparationen?»
»Ja, och de, som icke voro obetydliga; men nu äro de
jämnade med marken. På den solida gråstensgrunden
skola vi uppföra masugnsbyggnaden.»
»Ah, herr byggmästare, det är att riktigt profanera ett
sådant ställe! Jag är djupt bedrövad över att man berövat
mig glädjen av att äga en klosterruin på mina ägor.
Sannerligen jag förstår, huru man skall vara beskaffad för att
kunna förstöra något, som på ett så magiskt och fängslan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
