- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
72

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz - Tema: Labour
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»För honom är jag ett kuriosum, st>m han vill studera. Tala icke om den karlen. Han är en pedant, ett slags full-’komlighet, som tillber sig själv. Jag avskyr fullkomligheter, emedan de icke finnas i verkligheten, utan spela en •roll. Han är dessutom så förståndig, att han är ledsam, så oförarglig, att han är odräglig, så oåtkomlig, att han är avskyvärd.» »Du tycks ha gjort allt för att pröva hans tålamod och förstånd, efter du gjort en så rik erfarenhet», svarade Stephana skrattande. »Du har dessutom kapten D—, baron G— och greve I—, vilka alla tre göra anspråk på att vara älskvärda karlar.» »Bästa Stephana, sluta för all del! Om dessa herrar själva göra anspråk på att vara karlar, måste väl du aldrig giva dem namn därav. De äro ju ingenting annat än narrar. För övrigt skola de allesammans få vara tokar, pedanter och tölpar; jag saknar allt intresse för skapelsens herrar. De förefalla mig som de vore till endast för att dupera oss. De utgöra våra naturliga fiender.» Constance skrattade rätt hjärtligt. »Akta dig, att du ej en dag kommer att ångra dina tankar om männen.» »Du menar att jag skall bliva kär.» Constance såg på Stephana med ett utmanande uttryck. »Alldeles.» »I så fall lär det icke bli, medan jag är här på orten. Förr kan solen förälska sig i dessa gamla tapeter, än jag i de praktexemplar, vi talat om. Ack, Stephana», tilläde hon sorgset, »en gång har jag hållit en människa så kär, att jag säkert aldrig skall kunna älska någon man så högt som henne.» »Du menar Anna Wielki?» »Ja!» Constance förföll ett ögonblick i djupa tankar. Det syntes på hennes ansikte, att de voro dystra. Efter några minuters förlopp skakade hon på huvudet, för att jaga bort de mörka bilderna. Hon sprang upp och utropade glatt: »Låt oss bese rummen! Jag förmodar att vi komma att knuffas med murarställningar och översållas utav kalkdamm ; men vad mera! Det blir en hop av små obehag att övervinna. Dessutom får jag det nöjet att förarga mig åt min byggmästares geni. Säkert ämnar han inreda dessa djupa och sfora rum efter nutidens smak, med franska tapeter, lätta och eleganta ornamenter, vilka se ut som om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:40:02 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free