Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggda för arbetarna; men när jag hade sparat ihop litet
av mina dagspenningar, sade patron: ’Bengt du skall
använda dina sparpennigar till att bygga dig en egen stuga.
En arbetare känner först rätta värdet av arbetet, när han
genom det förskaffat sig ett eget tak över huvudet och en
egen jordlapp.’ Det var ord, som hette duga. När så
stugan min blev färdig, och mor och jag sutto här och första
gången läste Herrans ord under eget tak, då svällde hjärtat
i bröstet på mig, och jag hade, skam till sägandes, haft lust
att gråta av baraste förnöjelse och tacksamhet. — Då jag
om aftonen vänder hem från arbetet Qch ser röken härifrån
skorsten och då tänker: ’Den där kojan har du genom ditt
eget arbete byggt dig’, då blir mig dagens möda så kär,
och då välsignar jag vår husbonde, som kom hit till denna
fattiga trakt för att giva oss utväg till försörjning.
Dessutom har han genom gott exempel och förståndiga
inrättningar skapat välstånd, sedlighet och lycka omkring sig,
där förut armod och elände fanns. Fröken ska veta att
alla stattorparna på Åkersnäs av patron blivit förvandlade
till arbetare; och se nu är det icke så gott om utsvultna
familjer som förr. Herremännen få lov att vara människor i
sina fordringar, sedan de icke hava ett sådant överflöd på
armod. Maken till vår patron, att hava tanke för folket,
det finnes icke. Nådig grevinnan på Kungsborg, när hon
först kom hit, gick även hon omkring i arbetarnas boningar
och höll kvinnfolken till ordning och snygghet; därav
uppkom ett helt annat leverne. Guds välsignelse har allt detta
fört med sig. Sant är även, att på hela orten finnes icke en
herre, så ansedd och ärad, som vår patron.»
Constance hade suttit helt tyst och åhört Bengt.
»Äro alla arbetarna lika nöjda med sin husbonde som
ni?» frågade hon.
»Ja, nästan alla; men nog kan fröken förstå, att ibland
så många även sådana finnas, som icke tycka om att de skola
föra ett nyktert liv; andra åter anse sig för mera, därför att
de äro rika bondsöner och hava att vänta arv efter
föräldrarna. Alla de där tycka nog som så, att patron är för
beskedlig emot oss, vilka icke ägt annat, än vad vi
förvärvat genom vårt arbete. De vilja att patronen skulle
betala dem mera än oss. Det gör att de ibland äro ur
humör; men se då behöver han baraste komma ut och tala
dem till, så är allt bra igen. På de tio åren som patron
varit sin egen och jag hos honom, har aldrig något
missnöje varit synligt, förrän nu för en tid sedan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
