Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje tillfälle slunga fram något ord om Ivar. Sedan detta
ämne åter kommit till tals, så blev det lätt att förutse, det
något utbrott förr eller senare skulle äga rum.
En dag yttrade Bengt till Ivar:
»Jag vet icke vad kamraterna nu igen fått i sinnet emot
dig, men förbittrade äro de. Kanske det är därför, att du
aldrig går med på något av deras nöjen.»
»Åh nej, kära Bengt, det är det icke därför. Komme jag
på en av deras dansstugor, så skulle de allt giva mig
ett kok stryk.»
»Jag fruktar bara att de vilja dig något ont; men jag
ska väl höra efter vad de hava för arbete i tankarna.»
*
Den sista augusti, årsdagen då Åkersnäs fabrik blev
öppnad, gav Lange alltid en fest för folket. Han hade så gjort
varje år. På Åkersnäs yttre gård uppfördes en dansbrygga
och den inre inrättades till servering. Alla arbetare, med
hustrur, systrar och fästmör samt allt bruksfolket från
Kungsborg inbjödos. Greve Romarhjärta och grannarna
runt omkring kommo dit, för att vara åskådare av den
folkfest, som gavs av »amerikanaren», som Lange kallades.
Himlen var klar och molnfri, och solen sken så mild och
leende ned på det till festen ordnade Åkersnäs. I dag
öppnade det sina portar för nöjet.
Det var en vacker anblick att se alla dessa
verkstadsbyggnader sirade med kransar samt grindarna klädda med
löv och blommor, så att de liknade äreportar.
Runt omkring dansplanen voro bänkarna uppförda för att
giva vila mellan danserna. När klockan slog fem, kommo
alla arbetarna med sina hustrur och anhöriga upptågande
på gården, under det musiken, som Lange skaffat från
närmaste stad, spelade en marsch. Därefter kommo
Kungs-borgs bruksfolk. Lange tog emot dem och hälsades med ett:
»Leve patron Lange!»
En stund därefter börjades dansen, som alltid öppnades
av Jacobo och den äldste arbetarens antingen dotter eller
hustru. Sedan början väl var gjord, behövde icke glädjen
trugas fram. Han infann sig självmant. Folket liknar ett
barn: des fröjder äro sanna liksom dess smärtor. Dess
begrepp äro icke förkonstlade, utan naturliga och utgå från
deras ofördärvade känslor.
Alla, som voro unga, dansade på Åkersnäs. Därför fäste
det uppmärksamheten, att se Ivar stå lutad emot skranket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0093.html
