»Ofta har detta varit händelsen. Den ena idén avlöses så lätt av den andra.» »Hos er, det är sant. Illa vore det emellertid beställt med världen, om alla i detta fall liknade er. Allt skulle bli påbörjat, men ingenting fullbordat.» »Ni har till en viss grad rätt. Jag tror likväl att varje människa har en bestämd kallelse; men att den behöver en påtryckning utifrån för att träda i verksamhet. Innan denna omvälvning i vårt inre äger rum, driver själen för idéernas vindar utan styre och kompass.» »Ja, i fall vi sakna principer.» »Herr Lange vill således påstå att jag är utan principer?» »Ja, ni handlar efter impulser. Därför är det sällan varken harmoni eller uthållighet i edra företag. Ni och fröken Helfrid äro i det fallet tvenne motsatser. Hon följer i allt vissa principer. Förr skulle hon dö, än vika därifrån.» Constance skiftade färg och reste sig upp med de orden: »Huru mycket känner ni av mig? Ytan, och det är allt.» Hon gick hastigt från honom. Det var första gången på mycket länge, som Constance visade Jacobo en min av missnöje. Han såg efter henne med en egen, överraskad blick, men förblev på sin plats och började tala med Helfrid. Under supén utbröt ett häftigt och våldsamt oväder, med regn, storm och åska. Genast beredde sig Lange att fara hem. »Min käre Lange, det är alldeles kolmörkt», sade greve Herman, »och jag kan omöjligt inse nödvändigheten av att du reser. Du utsätter dig blott för faran att köra ihjäl dig.» Jacobo svarade att han omöjligt ville eller kunde vara ifrån fabriken, i händelse av någon olycka, och därmed gav han befallning att låta spänna för. Medan han väntade därpå gick han fram till Constance för att säga henne farväl. »Ni är en verklig egoist», sade hon, »som kan avslå edra vänners böner och av idel envishet fullfölja ett oförnuftigt beslut. Det där kallar ni att handla efter princip?» »Ja. Och jag skulle ringakta mig själv, om jag för litet åska och regn lät avskräcka mig från att infinna mig där det är min plikt att vara.» »Tror ni verkligen att någon annan än ni själv ger er rätt?» »Jag tror att alla göra det; åtminstone var och en med