Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kosta vad det kosta vill; jag måste ur detta beroende.
Jag måste på ett eller annat sätt bliva rik. Denna roll av
arbetare anstår mig icke.»
*
Efter sin hemkomst ifrån Kungsborg vandrade Jacobo
länge av och an på golvet. Det oupphörligt växlande
ansiktsuttrycket utvisade att mannens kalla och nyktra
förstånd hade råkat i strid med känslan. Slutligen, efter ett
par timmars oavbruten promenad, satte han sig ned vid
skrivbordet och började ett brev av följande innehåll:
Fröken Constance!
Ni begärde av mig att få låna Shakespeares arbeten.
Härjämte sänder jag dem.
En så enkel handling som denna, behövde ju icke
beledsagas av ett brev, tänker ni. Ganska rätt — men jag måste
skriva till er, och därför begagnar jag tillfället att låta dessa
rader åtfölja böckerna.
Måste skriva! Det är rätta ordet. Mitt förnuft har
ropat högt: skriv icke! Och ändå har jag fattat pennan för
att säga er vad ni redan länge vetat.
Den finkänsliga kvinnan har i allmänhet så snabb
uppfattning, att hon förstår meningen av en tystnad, en åtbörd,
en blick. Ni, Constance, äger isynnerhet denna
skarpsynt-het. Ni har således länge förstått att jag älskade er.
Jag älskar er! — Se där de tre ord jag trodde mig aldrig
mera komma att säga åt någon kvinna; och likväl har jag
nu nedskrivit dem. Kärleken till er har smugit sig in i mitt
hjärta, utan att jag velat lämna den plats där, utan att jag
själv ens fruktade att jag en dag skulle vakna ur min
säkerhet, och finna mig så allvarligt och djupt fästad, att min
lycka och min frid låge i edra händer.
Under loppet av flera timmar har jag noga övertänkt
mitt öde. Jag har frågat, om jag var den man ni borde
älska, och om ni är en kvinna för mig. Det kalla förnuftet
har svarat nej på båda dessa frågor.
Jag, med mitt allvarliga lynne, är kanske icke den ni i
längden kan hålla kär. Ni, skiftande som aprildagens
himmel, alltid växlande och alltid ny; för er måste jag förefalla
enformig.
Föga excentrisk och ännu mindre svärmisk, äro mina
känslor starka och djupa. De uppspira icke iitur inbillningens
jordmån, utan de slå rot i hjärtat. Så som jag i dag älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0107.html
