Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin brodernål, men glömde därvid oftast att se på nålens
öga, så upptagen var hon med ett par andra, som alldeles
förtrollade henne.
»Herre Gud, så tråkiga I ären!» utropade Stephana, då
samtalet för tredje gången stannade av. »Vore det icke så
elakt väder, skickade jag bestämt efter Kurt.»
»Baron Kurt Axelhjelm», ljöd Eklunds röst ifrån
dörren. Ögonblicket därefter inträdde Kurt med sin vanliga
raska och hurtiga gång.
»Gud ske lov att du kom!» utropade Stephana emot
honom. »Jag önskade just att väderleken varit mindre svår,
så att jag kunnat skicka efter dig.»
»Då återvände jag genast hem för lyckan att saknas av
tant.»
»Gör vad bättre är, stanna kvar och hjälp oss att mörda
den odrägligt långsamma tiden! Jag är färdig att dö av
ledsnad.»
»Och om jag stannar?»
»Skall jag bjuda till att leva, ifall du icke blir lika
genomgripande tråkig som Jacobo.»
»Vad, är Lange tråkig?» utropade Kurt skrattande. »Vid
min ära var det icke första gången jag hörde en dylik
anklagelse emot honom.»
»Jag säger detsamma», inföll Jacobo. »Anklagelsen är
också orättvis. Stephana är ur humör för det Romarhjärta
rest bort och finner följaktligen alla andra tråkiga.»
»Vi skola söka att förströ tant», sade Kurt och slog sig
ned i en fåtölj bredvid Stephana, deklamerande: »Ute
ryter stormen, regnet störtar i floder från den korpsvarta
himmelen, och ut draga troll och skogsrå för att sprida
förödelse omkring sig. A propos om troll», avbröt han tvärt, »så
rann mig i minnet sagan om X—ska graven, då jag red
förbi kyrkogården.»
»Är det en spökhistoria?» utropade Olga och vaknade
upp liksom ur en dvala.
»En av de allra värsta.»
»Berätta den!»
»Ja, det vore just passande», menade Stephana. »Nog
har jag hört den där historien, méfr den har gått ur mitt
minne. Aftonen är särdeles lämplig för dylika berättelser.
Den duvenhet, som vilar över själen, behöver man ryckas
upp ur, genom det där egna, ofta pinsamma intresse,
varmed vi lyssna till de otroligaste folksagor.»
En brasa tändes i kaminen och man grupperade sig om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
