Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hörde du vad de talade?» frågade hon Olga, som
förblev orörlig.
»Nej, Helfrid, det gjorde jag icke», stammade barnet
och började storgråta. »Det var något rätt rysligt. Hu,
så rädd jag är!»
»Försök att bliva litet lugn», bad Helfrid och satte sig
ned på gravens trappsteg. »Vi måste dröja här några
ögonblick.»
»Nej, nej, låt oss gå! Goda, goda, älskade Helfrid, låt
oss gå, eljest komma de förskräckliga spökena igen. Jag
dör bestämt, om jag får se dem en gång till.»
Helfrid förblev orörlig, som om hon ingenting hört av
vad Olga sade. Hon tog om flickan och drog henne till
sig, liksom hon önskat att kunna beskydda henne. Olga
åter grät och bad att de skulle få gå därifrån. Slutligen,
efter en lång stunds förlopp, reste sig Helfrid och de
vandrade hem.
Olga bönföll så innerligt, att Helfrid icke skulle säga
för någon att hon varit på kyrkogården, vilket Helfrid
också lovade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
