Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både greven och Stephana vänta med otålighet att det
skulle bliva förlovning av, vilket icke heller lär töva
särdeles länge, efter vad jag tror.» »
Om Jane givit Evert den allra kostbaraste present, hade
den icke kunnat göra honom mera glädje än dessa
meddelanden. I ögonblicket var hans plan uppgjord. Han hade
sett, huru Constance förlorade sitt glättiga lynne, när
Jacobo sjöng med Helfrid. Han hade sedan hört henne nära
nog tillstå för Lange, att hon var svartsjuk. Överilad och
excentrisk, som hon var, behövdes ju endast några ord,
för att tända hennes misstankar och förmå henne att i
utbrottet av sina upprörda känslor säga ord, vilka sårade
Langes »högmod». Bandet dem emellan vore därefter
brutet och skulle förbliva det, om någon sedan på skickligt vis
underblåste misstron och missförståndet.
»Det är ju en riktig skändlighet», tänkte Evert, när han
om aftonen befann sig allena i sitt rum, »att vara
förälskad och hemligt förlovad med den ena, och ändå spela
förälskad i den andra. Ah, jag förstår, Helfrids
förmögenhet är endast obetydlig, då däremot Constance är rik.
Den där moraliserande pedanten är en ganska god
spekulant, som icke aktar för rov att spela trolös, när hans fördel
så kräver; men den här gången vill jag i rättskänslans
namn göra din beräkning om intet. Det är blott en plikt
jag uppfyller.»
Så resonerade Evert med sitt samvete och var mer än
lycklig över att kunna få en giltig orsak till sitt föga
hedrande handlingssätt.
Ett par dagar därefter var den vanliga sällskapskretsen
församlad på Kungsborg. Strax efter sedan Jacobo an-
länt, sade Helfrid:
»Jag har något jag ville tala vid herr Lange om.»
De följdes åt in i ett litet kabinett, som låg bredvid
salongen och vars dörr var belägen gent emot den spegel,
söm hade sin plats mitt för Constance. När hon lyfte
ögonen ifrån arbetet kunde hon se Jacobo och Helfrid,
som sutto i en liten soffa. Deras samtal blev inom några
få minuter ganska livligt. Av de därvid uttrycksfulla åt-
börderna kunde en skarp observatör lätt göra den slutsatsen,
att Helfrid bad om något, som Yacobo vägrade. En gång
såg Constance huru han fattade Helfrids båda händer, och
därvid hade hans ansikte ett uttryck av ömhet och beund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
