Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andens rikedom. Vilken oändlighet av försök, och vilka
tankeansträngningar har det icke kostat uppfinnaren. Man
tvingas ovillkorligen att beundra dessa lyckliga, i vilkas
själ fallit en stråle av det gudomliga ljus, som vi benämna
geni.»
»För övrigt», sade Jacobo, »bör man ihågkomma, att ju
större lättheten blir att på ett klokt och hastigt sätt
producera varor för våra dagliga förnödenheter, ju mera tid
blir det övrigt för människans högre utveckling.»
»Behoven ökas med lättheten att få dem uppfyllda», sade
Constance med något osäker röst och utan att se på den
hon talade vid.
»Sant; men just i denna eviga pånyttfödelse ligger även
en gudomlig vishet, som gör att människan i allt skall
sträva till större fulländning. Hennes vanor, hennes
njutningar och hennes behov växa icke; men de byta gestalt,
och förändringen alstrar även nya bemödanden.» Jacobo
talade, utan att ställa sin ord direkt till Constance.
Ännu en stund fortsattes samtalet i samma ända, till dess
Kurt inföll:
»Poesien lär slutligen få rymma fältet, ty den är
ingenting annat än en lämning från barbariets tider. När
människan saknade kunskaper och fakta att stödja sig vid, var
fantasien hennes enda vishetskälla. Dikter och drömmar
fingo ersätta förnuftet. I samma mån hennes förstånd
upplystes, trängdes dikten åt sidan och förlorade allt värde.
När vi komma till en fullkomlig intellektuell utveckling,
skola poeter och romanförfattare försvinna.»
»Är byggmästaren alldeles vild», inföll Olga, som under
det mest uttrycksfulla ansiktsspel åhört honom. »Poesien är
ju det sköna i livet, och så länge det sköna finnes, skall
även den kvarstå.»
»Ja, men icke poeterna. Vi skola en gång komma så
långt, att vi söka poesien i verkligheten, och ej tro att den
endast finnes i en tygellös fantasis hejdlösa utsvävningar.»
»Den dag världen bleve ett sådant där förståndshospital,
tackar jag Gud att slippa vara med. Livet skulle ju bli en
ordentlig börda. Ja, jag tillstår, att byggmästarens
avskyvärda sofismer gjort mig riktigt ledsen. Det är ohyggligt
att tänka, det människorna skulle kunna bliva så prosaiska,
att de leva och hava sin varelse blott och bart i
verkligheten.»
»Erinra dig vad en utmärkt fransk tänkare säger»,
avbröt Herman skrattande: »’Förnuft och inbillning äro alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
