Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Där ha vi herr Lange och ingenjören», utropade Olga.
Evert bet sig i läppen, men bibehöll för övrigt sin lediga
och ogenerade hållning.
»Vad är det för en ingenjör?» frågade han Olga.
»Han heter Ivarson och är föreståndare på Langes
fabrik.»
Under tiden hade Jacobo och Ivar nalkats. Kall och
nästan högdragen var den hälsning, varmed Lange
besvarade Everts. När Stephana presenterade Ivar och Evert
för varandra, fäste den förre en utmanande blick på
baronen, som å sin sida fixerade Ivar, liksom han med sina
blickar velat utleta någon hemlighet. Ivar syntes likväl icke
det minsta besvärad av granskningen, utan satte sig på
andra sidan om Constance, med vilken han och Kurt
började samtala. Olga slog sig ut för den älskvärde baronen,
vilken ägde nyhetens behag, och som talade om poesi, skön
konst, fornminnen, allt saker av intresse för henne.
Evert, begåvad med en okuvlig djärvhet, nalkades Ivar
under supén, sägande:
»Ingenjörens utseende förefaller mig så bekant, att jag
nära nog skulle kunna svära på att vi träffats förr. Var
och när kan jag icke erinra mig.»
»Möjligt att vi sett varandra», svarade Ivar kallt. De
båda unga männen betraktade varandra under några
ögonblick på ett sätt, som bra mycket liknade en tyst
krigsförklaring.
»Har ingenjören tillbringat någon längre tid i utlandet?»
frågade Evert med sin vanliga sällskapston.
»Ja, flera år.»
»Kommer ni nu ifrån England?»
»För några veckor sedan», blev Ivars lakoniska svar.
Evert började tala om de engelska maskinfabrikerna och
de storartade anläggningarna i denna gren av industrien.
Han talade med en säkerhet, som ersatte bristen på
verklig sakkännedom. Ivar var bra ohövlig mot den artige och
kunskapsrike baronen. När Evert förlängt samtalet med
Ivar så länge hans klokhet föreskrev, vände han sig till
Olga, som sade skämtande:
»Baron har nära nog förskräckt mig.»
»På vad sätt?»
»Därigenom att ni också började tala om fabriker och
dylikt. Jag hade hoppats att i er finna en person, som
hade tanke för annat än dessa eviga fabriksintressen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
