Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Över arbetets värde, som i afton, då jag bevittnade detta
uppträde, varsmål var att vanära en fattig, men utmärkt
arbetare.»
»Ni var således här?»
»Jag skulle just inträda, då löjtnanten började sin
harang.»
»Och jag, som i min ångest beklagade att ni var
frånvarande och icke kunde avbryta den oförskämde.»
»Om jag det gjort hade Ivarsons sak varit bortskämd.
Dessutom ville jag själv se huru han skulle uppföra sig; om
han skulle äga detta moraliska mod, varförutan icke finnes
något sant människovärde och som fordras för att tillstå
sina olyckor och sin forna förnedring. Min aktning för
honom berodde ju därpå.»
»Vilken förfärlig kallblodighet. Ni kunde resonera även
i ett ögonblick, som det passerade, då varje fiber i min
själ darrade av ängslan och jag hade velat kalla in onkel
Romarhjärta och alla, som ägde förmåga att bistå
ingenjören. Herr Lange, när förståndet intagit en så härskande
roll, som hos er, blir man slutligen utan hjärta.»
»Vid min ålder måste känslan spela en underordnad roll,
i synnerhet då man, som jag, åtskilliga gånger i sitt liv låtit
den råda över förståndet. Vad åter min visade
kallblodighet angår, så iakttog ni, med edra upprörda känslor,
alldeles samma uppförande som jag, vilket bevisar, att ni insåg
det Ivarson själv var den rätte att försvara sig.»
»Jämför er icke med mig», utropade Constance. »Jag
kunde icke gagna honom; men ni däremot ägde förmågan
att göra det.»
»En man av heder behöver icke någon annan försvarare
inför en skurk, än sig själv. Kom ihåg, att i denna strid
emellan X— och Ivarson gällde det icke allenast
personerna utan idéerna. Det var en livsfråga som stod på spel.
Det skulle nu bevisas om arbetet och den självskapade
förtjänsten verkligen äga en så stor makt, att de förmådde
utplåna även ett vanrykte. Det var seger eller nederlag
för mina åsikter, det gällde i Ivarsons person.»
»Herr Lange, jag skall aldrig kunna glömma denna
likgiltighet för en människas väl eller ve, som ni nu visat»,
sade Constance med en icke obetydlig anstrykning av
harm.
»Och jag skall aldrig glömma att den vackraste seger jag
sett förtjänsten skörda, vanns under ert tak», viskade
Lange och lämnade sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
