Olga satt på gården under lindarna. Stephana hade åkt bort och Constance ännu icke återvänt från Sturesjö, där hon kvarstannat längre än systern. Olga gick Evert till mötes och båda togo vägen åt paviljongen. Det Olga hade att säga sin fästman tålde icke vid några lyssnande öron, och därför valde hon denna plats för deras tete å tete. »Min bästa Olga», sade Evert, då de trädde in i paviljongen, »du ser så högtidlig ut, att det helt visst är något mycket viktigt du har att säga?» Han satte sig i en liten soffa, tog hennes hand och ville draga henne ned bredvid sig, men Olga ryckte undan handen och satte sig i en emma ett stycke därifrån. »Jag tror, min ängel, att du är ond?» Evert kastade sig tillbaka emot soffan och fläktade med näsduken. »Har jag på något sätt förbrutit mig emot dig? Det skulle smärta mig.» Han räckte sig fram och ville åter fatta hennes hand men hon avböjde det. »Vartill all denna komedi?» sade Olga. »Du vet med dig själv, att jag icke allenast har skäl att vara uppbragt, utan äger full rätt att anse dig för en man, den där aktar sina heligaste löften ringare än intet.» »Olga, du talar i gåtor.» »Verkligen! Kan du påminna dig, vad du lovade den där sorgliga aftonen, då du erhöll löftet om min hand? Minns du villkoret?» »Nåväl, har jag brutit däremot?» Evert såg på Olga helt djärvt. »Evert, är det möjligt att du icke vill förstå mig, eller tror du att jag icke uppfattat hela den avskyvärda intrigen i går?» »Min söta Olga, vad hade jag med den saken att göra. Du såg väl själv, att jag var en av de första, som räckte den där karlen min hand samt att det just var jag, som förmådde X— att göra honom sin ursäkt.» »Sedan försöket att skada honom misslyckats.» »Olga, nu är du orättvis. Kan du verkligen säga att jag med ett enda ord yttrat mig ofördelaktigt om honom?» »Hör på, Evert, här lönar inte mödan att du vill spela oskyldig», inföll Olga häftigt. »Du har väl inte glömt vårt samtal dagen före bjudningen till Sturesjö, då jag frågade dig vad dina ord till X— betydde, dem jag oförmodat kom att höra. Du svarade då: ’Jag har ju lovat att icke