Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gav er anledning förmoda att jag ämnade gifta mig? På
vem skulle då mitt val hava fallit?»
»På Kurt Axelhjelm. Han är en karl, fullkomligt värd
en ädel kvinnas hand», svarade Jacobo,
»Det är obestridligt; men för att jag skulle kunna välja
honom fordras något, som han saknar.»
»Rikedom! Ni skulle eljest misstänka att han älskade
er av egennytta.»
Constance skiftade färg, men svarade, utan att låtsa
förstå syftningen av Langes ord:
»Kurt Axelhjelm skulle jag icke nu kunna misstänka för
något sådant; men jag gifter mig aldrig, utan att älska den
man jag skall förena mitt öde med.»
»Nåväl, vad hindrar er att älska Kurt?»
»Det, att mitt hjärta lika litet kan fästa mig vid honom,,
som hans vid mig.»
Constance gick fram till glasdörrarna, som stodo
uppslagna. Jacobo kvarsatt i en emma. En lång tystnad
uppstod. Constance bröt den med de orden:
»Nå, herr Lange, huru mår Ali, min forne ridhäst? Jag
har icke sett honom göra tjänst.»
»Ali mår förträffligt. Jag försäkrar att jag begagnar
honom dagligen, ehuru aldrig då jag besökt Kungsborg.»
»Och varför det?»
»Av fruktan att luften här skulle bekomma honom illa.»
Lange gick fram till Constance. »Jag tror på
reaktionsta-garna, och därför har jag icke velat blottställa Ali för
inflytandet av dem.» Jacobo smålog under det han bifogade:
»Under inverkan av mitt föga rörliga och ännu mindre
nyckfulla lynne är han spak och sedesam; i er närhet skulle
han återfå sina vilda fantasier.»
»I så fall är den häst jag bytte mig till av er icke av
någon känslighet, i avseende på återverkan från mig. Han
har förblivit sina gamla, goda seder trogen, oaktat jag
ganska ofta begagnat honom.»
»Jag sade er ju redan vid bytet, att jag gav er det trogna
emot det ostadiga.»
»Icke så alldeles, det bevisar blott, att er häst blivit
trogen sina vanor, men däremot lika lätt lyder en annan herre,
då min, i glädjen att återse mig, skulle återfå sitt ystra
lynne, som han nu förlorat. Låtom oss göra som vid
lärorika fabler, en sens moral, ty vi måste medgiva, att ni
begagnat bilden av våra hästar alldeles 1 likhet med
fabel-författarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
