Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad jag har att säga innebär din, min och Everts frid»,
sade Olga och fattade systerns hand, den hon slöt i sin.
»Ack, nog vet du att allt vad jag kan, det vill och skall
jag göra för dig», svarade Constance och försökte synas
lugn.
»Vi skola resa i morgon», började Olga, »men,
Constance, om du håller mig kär, så följ oss icke till
huvudstaden, utan kvarstanna här ...»
»Olga, vad säger du!» utropade Constance. »Skall jag
lämna dig så där allena i hans händer? Omöjligt.»
»Du måste, jag fordrar det.»
»Betänk då omöjligheten för mig att kunna leva här, så
långt skild från dig, med den gnagande och förfärliga
tanken att du är olycklig, och att jag icke är vid din sida för
att trösta och bistå dig.»
»Vill du hellre vara vid min sida för att bereda min
olycka? — Constance, din närvaro, din blotta närhet vore
i högsta grad olycksbringande för mig. — Evert vill på
dig utkräva hämnd för allt vad han anser sig genom dig
ha lidit; detta Constance, har du själv sagt mig. Om så är,
inser du väl, att han skall göra allt för att plåga dig, eller
uppväcka din oro och fruktan i avseende på mig, ifall din
åsyn påminner honom om hans förbittring. Varje
föremål, som uppväcker hans svartsjuka på dig, blir en orsak
till obehag för mig. Med få ord: du skulle, genom ditt
vistande i huvudstaden, endast framkalla en serie av
uppträden, vilka alla skulle återverka på mitt husliga liv och
förvandla mitt äktenskap till en livslång tortyr. Stannar du
däremot här och vi leva skilda genom flera mils avstånd,
skall Evert icke äga dessa oupphörliga eggelser på sina
sämre känslor, utan få tillfälle att fästa sig vid mig, och
söka sin lycka där den står att finna.»
Constance hade tigande och orörlig lyssnat till Olgas
ord. De inneburo så mycken sanning och voro så
överensstämmande med vad Constances eget förnuft sade henne,
att hon måste giva dem rätt, huru än känslan reste sig upp
däremot. Också måste hon slutligen, efter några
invändningar, samtycka till vad Olga fordrade.
Hon tillstod inom sig själv, att det absolut vore orätt att
följa dem, då hon visste med vilka avsikter Evert gift
sig och vilka hans känslor voro för henne. Hon hade ju
under hela denna tid före bröllopet sett vilken skadeglädje
han visat, då hon var nedtryckt av sorg och oro. Hon
måste således underkasta sig det bittra offret att se Olga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
