Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sat ett par gånger med henne hos major Griiners, där vi
sammanträffat.»
»Men hon skall väl hava föräldrar?»
»Det är fullkomligt sannolikt, efter vi icke födas till
världen dem förutan; men du torde ursäkta, om jag icke
har reda på hennes. För övrigt, ’läs ditt Fader vår, mitt
barn, och akta dig för satans garn’, det vill säga, akta
dig för flickor. De höra just till sådant garn, varmed f-n
fångar syndare. Fly du frestelsen och blunda, då du ser
en vacker flicka, eljest är du förlorad.»
»Har du sprungit och blundat, efter du icke gått
förlorad?» frågade kadetten skrattande. »Det såg likväl icke
så ut, efter du visste, att mamsell Bencke var vacker.»
»Du har icke min filosofiska natur och icke mina år;
du är ett barn, och därför gör du bäst i att tills vidare bliva
din Caesar och Ovidius trogen, eljest springa flickorna bort
med ditt hjärta och förstånd.»
»Så du talar, du, som fått namn att vara alla vackra
flickors vän!»
»Ja ha, deras vän; vilket bäst av allt bevisar, att jag icke
offrat mig på kärlekens altare, utan att jag är en stadgad,
ung man.» Löjtnanten sade detta med komiskt allvar.
»Du skall tala om stadgad, du — den vildaste av alla
vildar vid Karlberg — du, som ständigt residerade i
arresten för dina upptåg!»
»Det d*är hör till en länge sedan förgången tid, då du
ännu fick risbastu av söta mamma.»
»Åh hå, det är icke mer än tre år, sedan du var vid
Karlberg och vi äro kamrater.»
»Det var under den tid, jag satt i arrest, som jag blev
filosof.»
»Och där lärde du dig att blunda, när du fick se en
vacker flicka.» Kadetten skrattade.
»Halt!» ljöd det från en person, som mötte dem. De
stannade.
»Vad gå ni och drömma om, som icke ser folk. Jag
tror, min själ, att S— håller på att uppfostra dig, kära
Eldelfeldt.» Detta yttrades av en ung, civilklädd militär.
»Vore jag din far», fortfor han, sedan de växlat handslag,
»så lät jag dig icke sällskapa med den där gynnaren, som
är sammansatt endast av dårskaper. Han undervisar dig
helt visst i vackra saker. Hur gammal är du, min gosse?»
Unge greve Arthur Eldelfeldt, till vilken frågan ställdes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
