Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man har så svårt», återtog Arthur, »att hos den, man
ifrån barnaåren näst Gud vördat, återfinna vanliga
svagheter, och det behöves tid för att förlika sig med upptäckten
att den, som man ställt så högt, icke är, vad han syntes
vara.»
»Och vid ingen ålder är man så sträng och ofördragsam
som vid din, min käre Arthur», inföll greven, »man har
ännu icke prövat frestelsens makt, utan tror på sin egen
styrka och fördömer andras svagheter, därför att man icke
känner sin egen. Några år till, och du tvingas genom egna
fel att vara skonsammare emot andra. Dock, det är icke
min mening att argumentera bort din, från en ofördärvad
själ utgångna ovilja emot din fars fel; jag vill blott
påminna dig om, att ju mindre stränga vi äro vid bedömandet
av andras brister, dess bättre för oss själva. Innan vi
kunnat rätt uppskatta våra vingar, böra vi försöka flyga med
dem, och innan vi sätta oss till doms över andra, böra vi
veta, vad vår egen styrka är värd. Vill du stiga av nu
och gå upp till din mor», bifogade greven, då vagnen tog
av från Rörstrands- ned till Drottninggatan.
Arthur fäste en ångerfull blick på fadern och sade med
låg röst:
»Om pappa tillåter, följer jag med till Sorenza.»
Utan att svara ropade greven åt kusken:
»Kör till Kaptensgatan!»
Icke ett ord växlades vidare emellan far och son; men
på den senares ansikte kom och gick blodet i en
oupphörlig ebb och flod. När vagnen stannade utanför Sorenzas
port, hade Arthur blivit så blek, att fadern sade:
»Kanske du föredrager att sitta kvar i vagnen, medan
jag går upp?»
»Nej», svarade Arthur och sprang ur vagnen.
Då tamburdörren öppnades, hörde de en glad, men
ganska svag röst sjunga vid ackompanjemang av gitarr:
Av kapris är ju allt här på jorden, etc.
Greven såg misslynt ut och mumlade:
»Vad är det för upptåg, att flickan sjunger och spelar ;
hon har ju ej någon röst.»
Arthur åter tyckte, att hon sjöng som en näktergal:
men han teg, stackars gosse, han kände sig så underlig till
mods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
