Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt ofrivilligt blixtrade det till av smärta i de vid
deras ankomst så glädjesträlande ögonen. Ett uttryck
av förödmjukelse lästes i Sorenzas ansikte, och Arthur
tyckte, att han såg, huru tårarna ville bana sig fram emot
hennes vilja.
»Farväl, barn», tilläde greven med vänligare röst och
kysste Sorenza på pannan. »Du skall stanna hos
grevinnan hela dagen i morgon.»
Om man sagt Sorenza, att hon skulle undergå någon
plågsam operation, hade hon ej kunnat se olyckligare ut
än vid grevens ord.
»Vi träffas således i morgon», sade Arthur. Hon
smålog åt honom, men så sorgset, att det skar ynglingen i
hjärtat.
»Pappa», sade Arthur häftigt, när fadern och han sutto
i vagnen, »det är något förfärligt onaturligt i Sorenzas
ställning. Huru pinsamt är det icke att höra henne kalla
sin far greve och även mig, sin bror. Jag kan icke
beskriva det intryck, allt detta gör på mig.» Arthur kastade
sig tillbaka i vagnshörnet och for med näsduken över det
glödande ansiktet.
»Småsaker, min käre Arthur, varvid du helt barnsligt
fäster dig, emedan du är van att ifrån dina tidigaste
barnaår nämna mig far. För henne är jag däremot, i det
hela, en främling, vilken hon aldrig betraktat med samma
ögon som du. Därför utgör det icke någon plåga att
benämna mig med en främmande titel. — Huvudsaken är, att
hon aldrig får skäl att anklaga mig för att hava
försummat giva henne uppfostran, utan att hava sörjt för henne
så, som det är min plikt.»
»Nu har pappa bestämt orätt; ty på henne verkar detta
onaturliga förhållande, ehuru hon kanske ännu är för ung
att klart fatta det; men om jag vore i hennes ställe, skulle
jag förgås av — blygsel.»
»Du talar som en exalterad pojke och som en
Eldelfeldt; men kom då ihåg, att flickan icke är uppfödd med
dina aristokratiska begrepp, utan växt upp såsom ett
fosterbarn inom sin egen mors släkt och är således van att
stå utan föräldrar. Våra vanor är det, som rikta och
utbilda våra känslor.»
»Pappa, pappa, jag känner på mitt eget hjärtas uppror
vid detta uppträde, att pappas resonemang icke är
riktigt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
