Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans av alla möjliga motsägelser sammansatta själ fanns
ett framstående drag, vilket gick igenom hela hans liv,
nämligen att aldrig rygga sitt ord; det må ha kostat eget eller
andras väl, så höll han det.
Före sitt giftermål utmärkte han sig genom ett
överdådigt liv, en till ysterhet gränsande levnadslust och en
vild jakt efter förströelser. — Innan han förälskade sig
i den unga, ofrälse flickan, hade man aldrig sett annat än
glädje lysa ur hans ansikte, och aldrig hade ett moln av
allvar eller sorg fördystrat den höga pannan, vilken
tycktes skapad endast för lyckans solsken. Ifrån det ögonblick
han avsade sig sin kärlek, förändrades hela hans yttre och
inre människa.
Han blev kall, dyster, sträng och sluten. Den
excentriska livligheten bröt endast fram likt blixtar, men aldrig
mera i yr glättighet, utan såsom en vild önskan att döva
något minne. Hans häftighet liknade en dold flamma,
som man väl anade, men vilken låg gömd bakom
strängheten. Förändringen var så i ögonen fallande, att en var,
som kände greven, insåg, att den blivit frambragt genom
något våldförande av hans känslor. — Han blev en hård
äkta man, en rättvis, men stolt och oböjlig husbonde, en
öm och allvarlig far. — Under de första åren av hans
äktenskap hade man icke skymtat någon ljusning i det
dystra svårmod, som på bröllopsdagen lägrat sig över
hans själ. — Men efter sex års förlopp började det ljusna,
och man såg ofta drag av livlighet och entusiasm. Denna
förändring inträffade efter ett längre vistande i Ystad.
Man började misstänka, att Ystad gömde någon mäktig
magnet, vilken drog greven dit; ty han gjorde i varje vecka
resor dit ifrån sitt gods Rörbro.
Grevinnan, som älskade sin man, blev icke blind för
omkastningen i hans lynne, och sedan hon sörjt över hans
dysterhet, började hon nu grubbla över den glädje, som lyste
ur dessa ögon, vilka aldrig med kärlek vilat på henne.
Sorgen blev så mycket djupare, som hon visste, att hon icke var
den, som framkallat denna förändring. Han var och
förblev kall i sitt sätt emot henne. Det fanns således någon
annan, som frammanade dessa uttryck av inneboende
säll-het, och till denna andra längtade han med feberaktig
otålighet; och det var denna, som drog honom ifrån hemmets
härd. — Efter grubblet kom svartsjukan och med den
beslutet att skaffa sig visshet om, vem eller vad det var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
