Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jenny, var det alltid Arthur, som med sina böner mildrade
strängheten. Man kunde säga, att greven lät den svage
sonen behärska sig.
Sedan guvernanten en stund betraktat den unge greven,
yttrade hon:
»Skall den unga flickan alltid stanna här?»
Arthur såg hastigt upp, liksom han blivit väckt, for med
handen över pannan och svarade, i det han sprang upp
från stolen:
»Gud bevare henne, stackars barn, därifrån!» Med
tvenne språng var han utför verandans trappa och över
gården ned till andra byggningen, dit mamsell Edberg
fört Sorenza.
Fröken suckade och såg efter honom, menande i sitt
inre, att den där Sorenza var kommen i huset endast till
förargelse. Vår bedagade mö fattade en egen motvilja
emot den unga flickan.
I ett vackert, litet, men elegant möblerat rum finna
vi Sorenza, liggande handlöst nedkastad på en soffa och
gråtande så, att snyftningarna återljödo i den lilla
kammaren. Hon grät så ohejdat, att hon icke hörde att
dörren öppnades och någon trädde in, förrän en vänlig och
ungdomlig stämma helt nära henne sade:
»Sorenza, du får icke gråta så.» Med detsamma
upplyftes hennes huvud, och ett par milda ögon, fulla med
tårar, blickade emot henne.
»Arthur... greven... skulle jag säga», stammade
Sorenza och satte sig hastigt upp.
»Nej, du skall alldeles icke säga greve, utan Arthur,
eftersom jag är din bror.» Arthur satte sig på soffan
bredvid henne. Sorenza torkade bort tårarna, men nya
runno oupphörligt utför kinderna.
»Varför gråter du?» frågade Arthur med vek röst och
fattade hennes händer.
»Jag känner mig så olycklig, så ensam», snyftade
Sorenza, »så förskjuten av hela världen, nu sedan jag blev
skild från mitt hem och från min goda, goda moster.
Herre Gud, om jag fått stanna hos henne! Hon håller så
innerligt av mig, men här finns icke någon, som bryr sig om
mig,»
»Du har orätt; — jag håller ju av dig.» Han smekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
