Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja. — Nu kan jag det icke. O, jag är så olycklig!»
Hon tog ett steg emot greven, tilläggande: »Skicka mig
bort, långt bort härifrån, ty här blir jag elak, elak in i
hjärtat. Jag skall aldrig förmå glömma de sår, man givit
mig, eller det orättvisa slag, som bränner på mitt ansikte.
År skola komma och gå, och jag skall ändå känna
förödmjukelsen därav.» Sorenza gömde ansiktet i händerna.
»Du vill således icke lyda, icke bedja grevinnan om
förlåtelse?» Greven hade blivit blek.
»Jag kan det icke», snyftade Sorenza.
»Nå väl, då kan jag icke längre hava dig under mitt tak.
Gå, i morgon skall du lämna detta hus, där jag icke vill
hysa ett otacksamt och av min godhet ovärdigt barn.»
»Säg icke så», bad Sorenza och ville fatta faderns hand;
men han drog undan den och visade på dörren, sägande i
befallande ton:
»Gå, säger jag, och lyd åtminstone, då jag befaller dig
att befria mig från din närvaro!»
Utan att säga ett ord lämnade Sorenza rummet; men
hon hade icke kommit utom dörren, förrän Arthur hoppade
in genom det öppna fönstret och utropade med mycken
häftighet:
»Huru kan mamma och pappa göra sig skyldiga till så
mycken orättvisa och partiskhet, som nu varit fallet?
Sorenza är den förfördelade, och Jenny har burit sig så illa
åt och är ständigt så svår mot Sorenza, att jag bara
förundrar mig över, att mamma och pappa kunna tillåta det;
och icke nog härmed, även fröken Gyllensparre och
do-mestikerna förnärma henne oupphörligt genom
hänsyftningar på, att hon äter nådebröd och dylikt. Rår hon för,
att hon har andras svaghet att tacka för livet? Att göra
detta till ett straff för det oskyldiga barnet är grymt och
hjärtlöst.»
Arthur, gripen av det orättvisa i föräldrarnas
uppförande, glömde alldeles, att han uttalade ord, som kommo att
smärta modern.
Greven betraktade sonen ett ögonblick, därpå kastade
han sig ner i en emma med de orden:
»Var du närvarande vid uppträdet emellan Jenny och
Sorenza?»
»Ja, det var jag.»
»Berätta det!»
Grevinnan reste sig upp, sägande med upprörd röst:
4 X Ädlingens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
