Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig med Sorenza. Han hoppades att hon såsom dotterns
lärarinna skulle vaka över, att denna iakttog ett passande
uppförande emot Sorenza.
Alla dessa åtgärder hade blott en verkan, den att
stämma sinnena ännu sämre emot Sorenza.
*
Följande morgon reste greven in till staden. Sorenza
såg vagnen rulla bort, där hon satt vid sitt
kammarfönster, alldeles upplöst i tårar. Hon hade tillbragt hela
natten med att gråta och utan att öppna för Arthur, som flera
gånger varit och bultat på hennes dörr. Hon kände sig
så förödmjukad av det slag, greven givit henne, att hon
tyckte sig aldrig mera kunna visa sig inför andra
människor. Sedan hon gråtit hela natten, hade morgonsolen
funnit det stackars barnet trött och nedslaget. Stormen i det
inre var slut, och efter den följde detta pinsamma lugn,
som för unga sinnen är så plågsamt, emedan samvetet gör
den frågan:
»Har du verkligen handlat som du bort? Är du ett
ödmjukt och lydigt barn?» Dessa frågor gjorde sig nu
Sorenza, då hon såg upp i den klara sommarhimmeln, och
med en egen beklämning tyckte hon, att fadern där ovan
blickade ogillande ned på henne. Hon erkände, att hon
icke varit det fromma och undergivna barn, hon bort vara.
»Ack», tänkte Sorenza, »jag hade genast bort bedja
grevinnan om ursäkt! Jag hade icke bort låta så behärska
mig av de sår, Jenny givit mig. Jag hade bort glömma
dem och bara lyda. Gud Fader, huru skall jag nu kunna
göra allt gott och väl igen, så att icke moster får skam
av mig, och jag bedrövar henne!» Hennes huvud var
tungt och värkte, hennes själ trött och fullkomligt böjd.
Slutligen reste hon sig upp, ordnade sin klädsel och gick
med hastiga steg över gården till den stora byggningen.
»Var är grevinnan?» frågade Sorenza mamsell Edberg,
som stod på verandan.
»I lilla kabinettet», blev svaret.
»Tror mamsell, att hon är ensam?»
»Ja, helt allena.»
Med nästan rädda steg smög Sorenza genom rummen,
fruktande att möta någon. Sakta och obemärkt trädde hon
in i kabinettet. Det var första gången hon vågade nalkas
grevinnan eller träda in till henne utan att ha blivit kallad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0051.html
