Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att ingen påmint henne därom.» Fru Toll klappade
Sorenza på huvudet, tilläggande: »Jag är riktigt hungrig,
och det skall i dag smaka dubbelt så bra att äta, när jag har
dig hos mig. Du vet icke, huru jag saknat dig och huru
glad det gör mig att åter hava dig hos mig.» Hon kysste
flickans höga panna, som vid dessa ord ljusnade. De ännu
med tårar fyllda ögonen logo mot den moderliga vännen,
som var så mild och vänlig. Sorenza förde hennes händer
till sina läppar och höljde dem med sina kyssar, viskande:
»Moster, älskade moster, jag vill och jag skall skriva
till grevinnan; ty då du säger, att jag bör göra det, då är det
min plikt.»
»Tack! Nu känner jag igen mitt barn.»
I nästa ögonblick höll Sorenza på att duka det lilla
mid-dagsbordet; och ehuru de röda ögonen buro spår av tårar,
hade de övriga dragen återtagit sitt hoppfulla uttryck.
Lyckliga ålder, då sorgen är ett strömoln, som lätt
genom-brytes av glädjens solljus, och då smärtans sår hastigt
glömmas för hoppets löften. Vår första ungdomstid, huru
lycklig är icke den med sitt övermått av tro, förhoppningar,
levnadskraft och oerfarenhet! — Den är en hastigt flyktad
och gyllene dröm, som vi aldrig återfå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
