- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
74

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni har rätt», viskade Sorenza.

»Ni är också för ung att kunna måla hjärtat, emedan
ni ännu ingenting förstår därav. Ni har tecknat den unga,
blyga, oskuldsfulla och kyska La Valliére. Om det vore en
bönbok, hon höll i handen, skulle jag säga: Ni har målat
hennes inre. Nu är det ett kärlekskväde av den Ludvig
hon älskar!» — Han höll upp. Båda tego en lång stund.
Därefter frågade han plötsligt:

»Huru gammal är ni?»

»Sjutton år», svarade Sorenza.

»Ni blir en stor artist med tiden, och mina anmärkningar
äro obehöriga. Huru skall ni, som ännu är ett barn, på
duken kunna återgiva vad som är er fullkomligt främmande.
För en så ung flicka är denna tavla lyckad.»

Sorenza gick att uppsöka majorskan Griiner och de
övriga, vilka stodo ett stycke därifrån. Porry dröjde ett
ögonblick kvar framför tavlan, varefter han nalkades
majorskan, med vilken han sedan uteslutande samtalade.

*



Om aftonen samma dag sutto majorskan Griiner och
Sorenza tillika med några främmande fruntimmer i
salongen, då man anmälde herr Porry. Nils inträdde, och sedan
han hälsat på majorskan, majoren och de övriga, nalkades
han Sorenza, som satt vid ett av fönstren. Han tog plats
på stolen mitt emot henne, sägande:

»Jag fruktar, att ni blev stött på mig, och därför har
jag redan i dag gjort visit här för att utbedja mig ert
överseende, ifall mina ord hava väckt ert missnöje.»

»Huru kan ni tro, att jag blev stött?»

»Ni lämnade mig så plötsligt.»

»Det skedde icke av missnöje, tvärtom; jag kände mig
tacksam för den anmärkning ni gjorde. Jag har ju så
mycket att lära, innan jag kan få göra anspråk på att
kallas konstnär. Jag är ju ett barn», tilläde hon leende.

»Ja, men ett ovanligt och rikt begåvat barn, som en dag
skall bliva något stort.»

»Nu smickrar ni åter.»

»Man smickrar icke barn.» Nils skrattade.

»Åh jo, man smeker dem, för att de ej skola gråta.
Ni vill försona mig med bristerna i min tavla genom att
säga, vad jag möjligen kan komma att bliva.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free