Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde om intet alltsammans på några minuter.» Jenny
skrattade föraktligt. »Den dag torde allt komma, då hon
så innästlar sig hos pappa, att han ger henne sitt namn
såsom upprättelse för allt, vad hon påstår sig hava lidit
genom oss. Mamma blir väl den första att uppmuntra
honom härtill. Det är oförlåtligt att vara så svag som
mamma.» Fröken Jenny såg på modern med ett uttryck av
ringaktning.
»Vet pappa av, att gossarna gingo till Griiners?»
»Det känner jag icke. Sedan han i Sorenzas närvaro
förbjöd mig att beträda ateljén utan att därtill hava
erhållit hennes tillåtelse, finner jag mig icke hågad att
sammanträffa med honom. Mamma borde inse, vad som blir mitt
öde, nämligen att subordinera under Sorenza, så framt
hennes inflytande icke i tid motarbetas.» Jennys ansikte hade
erhållit en högre färg, och på rösten hörde man, att hon var
nära att giva sin harm luft i tårar. »Ah, jag skall aldrig
glömma förödmjukelsen att ha blivit utvisad ur den där
Sorenzas rum, för att icke tala om alla de förargelser, jag
haft för hennes skull; och det utan’att mamma gjort något
till min upprättelse.» Fröken kastade sig tillbaka i soffan
och tuggade på naglarna.
»Min ängel, icke får du vara missnöjd på mig; du vet
mer än väl, huru litet jag har att säga.»
»Vem rår därför, om ej mamma själv.»
»Jag har älskat din far allt för högt att kunna strida mot
hans vilja.»
»Det där låter mycket vackert; men att han icke älskat
mamma lika högt, det är Sorenza ett levande bevis på.»
Grevinnan bleknade. Detta undföll Jennys
uppmärksamhet, och om hon även givit akt därpå, hade det icke på
minsta sätt rört henne. Den bortskämda och högmodiga flickan
hade icke känslor för någon annan sig själv.»
»Du yttrar dig allt för fritt, Jenny», sade grevinnan och
bjöd till att antaga en värdig ton. »Det passar icke en ung
flicka att vidröra dylika ömtåliga ämnen.»
»Om så är, hade mamma icke bort inviga mig i de
ömtåliga ämnena. Nu förstår mamma väl, att jag icke kan med
vördnad tala om dem.»
Grevinnan klappade smekande hennes kind, sägande:
»Min älskling får icke vara så missnöjd.»
»Jag blir det, så länge Sorenzas närvaro fortfarande skall
plåga mig. Det är mig omöjligt kunna fördraga, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
