Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Porry höll upp och blickade ut åt Mälaren.
Brukspatro-en såg på honom med en hånfull blick.
»Men det lär väl icke bliva här i världen, du finner din
syskonsjäl, utan det blir väl i en annan. Huru kan en
förståndig karl vid dina år prata sådant nonsens?»
»Ja, huru kunde jag till dig, en gammal inbiten
materialist, uttala mina fantastiska drömmar?»
»Som alldeles icke hövas en man», inföll Sturm med
eftertryck. »En upplyst man bör göra erfarenheten och sitt
vetande till stödjepelare för sitt omdöme och icke som en
tanklös och oupplyst kvinna låta fantasien vilseleda
förnuftet. Det förståndet icke kan förklara, bör känslan
förkasta såsom osant, falskt och dåraktigt.»
»Käre Sturm, låt oss icke komma in på de där ämnena.
Lämna du ditt proselytmakeri, ty erfarenheten, den du
aktar så högt, borde ha lärt dig, att din levnadsfilosofi icke är
passande för alla; och minst för lynnen sådana som
skalders och artisters.»
»Det vill med andra ord säga: förståndet är en
över-flödsvara hos idkare av de fria konsterna.»
Brukspatronen skrattade föraktligt.
En paus uppstod, den Sturm bröt med de orden:
»Den där flickan, som är hos Griiners, Sorenza, tror jag
hon heter, har verkligen ovanligt artistiska anlag.»
»Ja, det är ett av naturen rikt begåvat barn», svarade
Porry med en glänsande blick.
»Såå! Detta ditt omdöme förklarar, huru en eljest så
förståndig karl som greve Eldelfeldt kunnat vara till den
grad betagen i det där barnet, att hans ömma känsla
åstadkommit oenighet emellan honom och hans hustru.»
•Brukspatronens ton var i högsta grad likgiltig, men hans
till hälften slutna och inkvisitoriska ögon vilade på Porry,
vars drag vid dessa ord förlorade sitt glada uttryck och
blevo mulna.
»Vad är det för dumma historier!» utropade Nils
häftigt. »Du vill väl därmed icke häntyda på något rätt
infamt och skandalöst. Kom ihåg, det gäller en ung flickas
heder.»
»Nå, för tusan, icke är det jag, som stjäl den av henne.
Har den blivit stulen, så lär allt greven få taga skulden
på sig. Besynnerligt går det emellertid till; mamsell Sorenza
har genom guldets makt fått en plats i Griiners hus, utgives
där för fruns kusin, och sålunda narrar man världen, vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
