Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg ut vad du tycker. Tala uppriktigt och okonstlat
med mig.» Porry kastade sig ned på en stol. »Jag
behöver bara höra ljudet av Sorenzas röst för att bliva
bättre.»
»Är Nils sjuk?» Sorenza såg oroligt på honom och förde
handen över pannan.
»Ja, men jag kan åter bliva frisk, allt beror på dig. Säg
mig, Sorenza, älskar du mig verkligt? Voro dina ord i går
afton utgångna från ditt hjärtas djupa och allvarliga
känslor eller endast framkallade av stundens ingivelse? Se mig
i ögat och svara mig. Det är icke under impulsen av mina
sjudande känslor jag nu frågar, utan med vaket förstånd.
Svara mig därför ärligt.»
»Gud, som ser i mit hjärta, vet, att jag av hela min
själ älskar Nils», svarade Sorenza med en sådan prägel
av sanning i varje anletsdrag, att det var omöjligt betvivla
de enkla orden.
»Tack, tack» Nils tryckte hennes hand. Han reste sig
därefter hastigt och gick några varv över golvet; slutligen
stannade han framför henne och frågade:
»Är jag den förste man, som talar kärlekens ord till
dig?»
»Vilken fråga? Vem skulle ha talat detta språk förr
med mig; jag är ju så ung.» Sorenzas hela utseende,
då hon med en hög rodnad på sina kinder sade detta, var
så oskyldigt, att Porry, som ämnade utropa: greve
Eldelfeldt, hejdade sig. Hans bättre känslor tvungo honom att
icke uttala ett namn, varmed han ovillkorligen måste såra.
»Förlåt mig, älskade, älskade Sorenza, jag vet icke mera,
vad jag säger, så i uppror äro mina känslor. Jag håller
dig så kär, att jag lider därav.» Han tystnade.
»Huru olika! Jag åter är så lycklig.»
»Skulle du vara det, även om man sade dig något rätt
ofördelaktigt om mig?»
»Huru skulle man kunna göra det?»
»Jag kunde ju ha givit anledning därtill.»
»Möjligt; men jag skulle icke tro därpå.»
»Du skulle likväl söka övertyga dig om, att man ljugit;
icke sant?»
»Varför skulle jag göra det? Skulle väl andra kunna
ingiva mig tron på dig, ifall jag vore nog svag att av andras
ord låta den rubbas? — Nej, jag känner, att mitt
förtroende är så helgjutet, att ingenting skulle kunna minska det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
