Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bort ur detta hem, där man icke ens hade så mycken
välvilja, att hennes egen kusin sökte skydda hennes
heder, då det gällde hennes lycka.»
Kall och blek låg hon på soffan då majoren återkom.
»Huru är det med dig, kära barn?» frågade han
vänligt.
»Bra», blev svaret.
»Nu får du icke vara ute längre.» Majoren räckte henne
handen för att hjälpa henne in.
»Dröj ett ögonblick», bad Sorenza. »Sätt dig här, jag
har något att säga dig.»
»Låt höra.»
»Greve Eldelfeldt är död, och jag är således utan allt
skydd, fullkomligt ensam i världen och herre över mig
själv.»
»Icke så alldeles; greven har gjort ett testamentariskt
förordnande till din förmån. Årligen skall till dig utbetalas
ett underhåll. Men du måste stå under förmyndare, och
om du icke rättar dig efter de föreskrifter, som i
testamentet äro uttalade, blir du förlustig den livränta, han anslagit
åt dig.»
»Gott, då skall jag icke ställa mig dem till efterföljd»,
sade Sorenza bestämt.
»Är du tokig, barn?»
»Nej; jag är endast fullt medveten om, huru jag bör
handla.» Hon tryckte handen emot bröstet. »Dock, detta
blir min ensak. Nu till det egentliga, som jag ville säga:
Jag önskar genast lämna ditt och Idas hus.»
»Vad pratar du för slag?»
»Hör mig. Vill du tjäna mig, bäste, snälle Knut, så
skaffa mig ett annat hem, och det så fort ske kan. Om
du ej gör det, så måste jag lämna ert hus, utan att veta,
vart jag skall taga vägen.»
Majoren sökte med förnuft och böner förmå Sorenza
att avstå från sin fantasi, som han kallade hennes beslut;
men förgäves. Hon vidblev sin föresats, och då han insåg,
att ingenting hjälpte, måste han lova att redan följande dag
höra efter en plats åt henne.
Om aftonen meddelade majoren sin hustru Sorenzas
föresats. Ida yttrade endast:
»Så mycket bättre.»
9 X Ädlingens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
