Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag avvaktar vad grevinnan själv eller genom fröken
har att säga.»
Grevinnan gick fram emot henne. Den ädla damens
ansikte var blekt och sjukligt; men man kunde se, att
sorgen över mannens förlust mera förbittrat än böjt hennes
hjärta. Han hade ju dött, utan att hon en enda dag under
deras långa sammanlevnad kunde säga sig hava ägt hans
kärlek. På Sorenzas mor däremot hade han slösat alla de
skatter, han berövat sin maka. Det sista namn, han uttalat
under sin korta dödskamp, hade varit Amalia. Vid denna
kvinna fasthängde således hans tankar ända in i döden.
Detta var något, grevinnan aldrig kunde förlåta Amalias
dotter.
När grevinnan stod mitt framför Sorenza, sade hon med
upprörd röst:
»Jag hade önskat bespara mig och er detta
sammanträffande, emedan tvenne personer, som hata varandra, icke
böra mötas, om de kunna undvika det. Men då jag av
gammalt vet, vilka intriger ni alltid använt för att innästla er
hos mina barn, ansåg jag mig tvungen att förvissa mig om,
huru min son fullgjorde sitt uppdrag. Hans svaghet att
icke vilja tala ut min vilja bevisade bäst, att mina farhågor
voro grundade. Jag nödgas således själv säga er, att med
denna dag har detta rum upphört att vara ert. Ni har
genom min mans testamente mer än tillräckligt för att
skaffa er en annan ateljé Jag avskyr ända till ljudet av j
ert namn, och jag önskar, att ni sedan ni lämnat detta
hus, det aldrig må komma till mina öron. Vad jag av er
fordrar, så framt det finnes skuggan av något hederligt
inom er, är att ni aldrig för någon ger tillkänna i vad
förhållande ni stått till den döde. Märk, det är en
vanära för mig, om man efter hans bortgång skulle upprepa
det, som kostat mig tårar av blod.» Grevinnan höll upp,
därtill föranledd av ett hostanfall.
Under hennes tal hade ingen av de närvarande givit
akt uppå, att dörren till förstugan öppnades och att tvenne
personer stannat på tröskeln. Då grevinnan tystnade, läste
den ena av dem igen dörren. Denna rörelse föranledde
alla, utom Sorenza, att se dit. Vid åsynen av tre
främmande personer, tilläde grevinnan blott:
»Ni har hört min önskan, sök att uppfylla den.» Därmed
vände hon ryggen åt Sorenza för att lämna ateljén. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
