Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tycker så här, att rang och namn endast äro bisaker,
men bildning och upplysning huvudsaker», sade Ebba. »Man
kan visserligen känna sig ganska tacksam, för det man heter
Hjelm, men icke kan jag vara stolt däröver. Det är ju icke
jag själv, som givit mig det där namnet.»
»Tra la la la, får jag slippa höra ditt barnsliga prat»,
avbröt Mauritz.
Ebba hoppade fram till brodern och neg djupt för honom,
sägande med ett hjärtligt skratt:
»Jag tror, nådig greven blir vred. Vet du vad, käre
bror, att som du nu står där, är du rysligt lik vår stora
påfågel.»
Åter neg Ebba och därefter svävade hon ur rummet och
in i kabinettet, där greven och grevinnan sutto och spelade.
»Vad har du nu igen haft för upptåg?» frågade greven
leende och klappade dottern på kinden.
»Jag har småretats med Mauritz», blev svaret.
Följande förmiddag körde frökens lilla droska fram. Ebba
syntes på trappan, iklädd en enkel och ändamålsenlig
resdräkt. Hon hade just satt foten på steget för att stiga
upp i åkdonet, då Mauritz kom efter henne. Han vände sig
till kusken, sägande:
»Jag ämnar köra för fröken.»
»Du!» utropade Ebba. »Min Gud, Mauritz, vad tänker
du på?»
»Att bliva din körsven», svarade han helt kort och hjälpte
systern upp i droskan. När Mauritz intagit kuskens plats,
ropade Ebba helt muntert:
»Du skall köra till prostgården!» Det bar av i rask fart.
Visst funderade Ebba på, vad som kunde förmå brodern
till den uppmärksamhet, han nu visade henne, men hon
lämnade snart alla tankar på honom och sysselsatte sig i
stället med andra föremål, som mera tilltalade hennes
sinne.
Av prostinnan emottogos de grevliga syskonen på det
förbindligaste. Prostinnan Auren var förvissad, att detta
vackra bevis på välvilja från deras grannar borde bidraga
till Magdas snara återställande, m. m. Gumman var så
smickrad av besöket att det nära nog aldrig lyckats Ebba
få veta, huru det egentligen var med mamsell Auren. Slut- I
ligen fick hon dock så mycken sans på prostinnan, att denna
åhörde och besvarade Ebbas fråga. Med ett lika stort
ordsvall utbredde sig prostinnan över händelsen med hunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
