Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prostinnan tillhörde antalet av dessa kvinnor om vilka
man kan säga, att det går tretton på dussinet. Hon älskade
ett putsadt hem, vackra möbler, god mat och dyrbara tyger
i sina kläder och led grymt utav, att prostens åkdon voro
gammalmodiga. Den möda och den omsorg, med vilken
prosten skötte sitt kall, föreföll prostinnan såsom pedanteri.
Aldrig hade hennes far, som även varit präst, sprungit
omkring till sockenborna och sett efter, huru de hade det;
aldrig hade dessa fått komma till honom och beklaga sin
nöd, och aldrig hade han haft så där mycket onödigt besvär
med skriftebarn, husförhör och bibelförklaringar, och allt
hade gått bra och ordentligt till i socknen ändå. Hon kunde
därför aldrig vänja sig vid mannens »pjåsk». Därjämte
begrep hon icke, vad det där välsignade läsandet av nya
böcker skulle tjäna till, och vad som slutligen alldeles satte
henne ur jämvikten, var, att mannen behandlade greve
Hjelm och baron T— alldeles så, som om de voro hans
gelikar. Nog av, prostinnan betraktade sin i allt överlägsne
man såsom en person, den där i vissa fall icke hade alla
skruvar i behåll.
»Hans andliga högmod har förvridit hans förstånd»,
tänkte hon.
Prostinnan var likväl med allt detta en hjärtans god och
beskedlig kvinna, som skötte sitt hus och skvallrade om sin
nästa, alldeles som de flesta Evas döttrar.
Auren ägde inga barn.
Sedan fem år var Auren prost i Bro församling. Prostens
släkting Magda var sedan sex månader i hans hus, och
ehuru flickan till hela sitt yttre var otillgänglig och kall,
hade likväl Auren med sann faderlig kärlek omfattat henne.
Prostinnan åter kände litet respekt för Magda, och ehuru
hon, i det hela, icke kunde med henne, var hon likväl alltid
vänlig och hade aldrig mod att säga henne några
obehagligheter ; och det oaktadt prostinnan visste, att Magda efter
föräldrarna icke fått något arv. Prosten var den, som helt
och hållet underhöll henne. Visst hände det, att prostinnan
i en knapp handvändning kunde slänga fram ord om
fattigdom och högmod; men se, då blev Magda icke den dagen
synlig i vardagskammaren, och vid måltiderna var hon
fullkomligt stum. Det där fann den sällskapliga och pratsamma
prostinnan vara så obehagliga efterräkningar, att hon för
att få njuta av Magdas sällskap och blidare lynne alldeles
inställde pikarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
