Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt hjärta, nu är turen min. Mitt smekta högmod, min
tillfredsställda fåfänga skall vagga hjärtats sorger till
tystnad.» Hon tryckte handen hårt mot bröstet och sade
halvhögt: »Sov på djupet alla kval. Jag vill hava hämnd för
vad jag lidit. Må den där stolta släkten akta sig.»
Hon satte ifrån sig ljuset och gick fram till fönstret. En
stjärna blickade tankfullt ned på henne från det mörka
himlavalvet. Magda sammanknäppte händerna och lutade
huvudet mot den kalla rutan. En tyst, en ödmjuk bön
framviskades nu av samma läppar, som ögonblicket förut
talat så hånfulla ord.
Vilka besynnerliga motsägelser trivas ej inom samma
människobröst!
*
Efter ovanbeskrivna afton kom Magda ofta i beröring
med den grevliga familjen. Även hos baron T— var hon,
emedan repetitionerna höllos turvis på Bro, L—by och i
prostgården. Prostinnan var alldeles utom sig av
förtjusning över att Magda fick vara med den förnäma ungdomen,
och med största nöje undfägnade hon fröknarna, grevarna
och baronens med alla möjliga läckerheter, då
repetitionerna voro i prostgården.
Under repetitionerna hade Magda likväl anlagt ett helt
annat uppförande. Det slutna och tillbakadragna i hennes
skämt var försvunnet. Hon var livlig och hennes skämt
roande. De fyra ungherrarna, som voro med i pjäsen —
Mauritz inberäknad — blevo alldeles huvudyra, och det
oaktat fröknarna Z— i fägring var långt framom Magda.
En afton, då Ebba och Mauritz återvänt från
prostgården, yttrade den förra:
»Du repeterade scenen med änkan så utmärkt väl, att
man tydligt såg, att din förtjusning icke var spelad.»
»Vad menar du?» Mauritz lutade sig tillbaka i hörnet
av vagnen, så att ej skenet från vagnslyktan skulle falla på
hans ansikte.
»Jag menar, att du är mycket, mycket betagen i Magda!»
»Vilken barnslighet! Jag betagen!»
»Du vill väl icke på allvar förneka, att du tycker om
henne?»
»Tycker om! Du talar så romaneskt, kära Ebba.»
»Nå, huru vill du, att jag skall uttrycka mig?»
»Mamsell Auren roar mig, det är allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0157.html
