Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mödrar voro systrar, följaktligen voro de unga grevarna
kusiner. Arthur hade likväl aldrig varit på Bro och kunde
icke påminna sig sin mosters utseende. Arthurs far hade
aldrig varit vänligt stämd emot sin hustrus släkt och så
litet som möjligt kommit i beröring med dem. Detta gjorde
att Arthur först vid Karlberg gjort bekantskap med
Mauritz.
Huru de båda kusinerna nu samtalade, beslöts, att
Arthur skulle följa med Mauritz till Bro för att göra
bekantskap med sina släktingar och sedan fortsätta vägen till
Skåne. Sagt och gjort! Följande dagen bar det av till
det gamla herresätet.
Arthur var nu löjtnant vid flottan, livlig, glad och
lev-nadsfrisk. De leende läpparna, de skälmaktiga ögonen, det
snabbt växlande blodet, allt utvisade en rörlig själ, öppen
för alla intryck.
Innan middagen voro Mauritz och Arthur framme vid
Bro. Den senare tog med en betjänt vägen till ett av
gästrummen och Mauritz skyndade att underrätta sin mor, att
han till hemmet medfört hennes systerson.
Kort efter denna anmälan kallade middagsklockan.
Sanningsenligt måste vi medgiva, att Arthur gjort sitt
bästa för att se bra ut, och onekligt var, att han lyckats i
sina bemödanden.
»Kusin Arthur ser riktigt hygglig ut», tänkte Ebba,
under det hon förstulet betraktade sin bordsgranne. Arthur
hade genast vid första anblicken av kusin Ebba blivit
förtjust.
Arthur hade i sitt sätt något anspråkslöst, och det
flärd-lösa i hans uppträdande tillika med god takt och en viss
sjö-mannalik rättframhet gjorde honom till en i högsta grad
älskvärd personlighet.
Vid middagsbordet sysselsatte han sig uteslutande med
greven och grevinnan. Han hade knappt sagt tre ord åt
Ebba, och ändå visste hon sig hava gjort ett fördelaktigt
intryck på kusinen. Vad som upplyst henne därom, skulle
hon omöjligt kunna uppgiva, blott att hon var förvissad
därom.
Först efter måltiden tog Arthur plats bredvid Ebba och
sade med sitt vackra leende:
»Min kusin, är det möjligt, att du förmått framleva ditt
liv här på landet, utan att hava dött av ledsnad och längtan
efter att se något mer av världen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
