- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
168

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick kuska för Ebba. Mauritz körde för kusin Emma, som
föreföll honom särdeles ledsam.

När man anträdde avfärden hade Arthur så ofantligt
mycket att syssla med fällar och Gud allena vet vad, att
hans och Ebbas släde blev den sista. Föret var klingande,
och de andra körde friskt undan. Arthur höll in sin häst
allt vad han förmådde, så att han och Ebba kommo ett
långt stycke efter.

»Varför kör du så långsamt?» frågade Ebba tvärt
av-lorytande mitt i ett samtal.

»Kör jag långsamt?» Arthur skrattade. »Mig
förefaller det som om hästen skenade. Jag vore färdig att döda
honom, för det han springer så fort.»

»Springer han?» Ebba såg leende på kusinen. »Han
går jU som en sköldpadda.»

»Vill du åka fortare?» Nu höll Arthur hästen alldeles
stilla.

»Helt säkert», utropade Ebba, »eljest bliva vi kvar här,
när de andra hunnit fram till Skofors.»

»Och vad förlora vi?»

»Att få dansa.»

»Skulle du sakna dansen?»

»Vilken fråga. Du har ju bjudit upp mig till första
valsen. Kör nu!»

»I detta ögonblick är jag herre över ditt öde. Jag kan
ju föra dig vart mig lyster.»

»Och vart skulle det vara? Någon lätt sak vore det
emellertid ej att föra mig bort mot min vilja.»

»I strid med din vilja kan jag aldrig komma att handla.»
Arthur gav hästen fria tyglar; den for av som blixten.
»Bestämt är detta ett av de lyckligaste ögonblick jag haft
på Bro, och det vill ej säga litet, ty de hava alla varit
lyckliga ; men att rå om dig utan att behöva fästa avseende
vid andra, är en verklig sällhet. Jag tror vi köra åt
motsatt håll med dem, en krokväg åtminstone.» Åter höll han
in hästen.

»Jag avskyr krokvägar», förklarade Ebba, »och du, såsom
sjöman, bör dela denna min antipati.»

»Jag avskyr endast det, som tvingar mig att vika från
din sida. Eljest tycker jag om allt som du tycker om.»

»Så tråkig du då blir. Lycka, att du reser snart.»

Arthur såg på henne och smålog på ett sätt, som sade,
att han icke trodde på hennes ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free