Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sitt tapisseri. Arthur genomögnade brevet, stoppade det
därefter i sin bröstficka och räckte ut handen för att taga
porträttet. Ebba lade sin hand på hans, viskande:
»Vem har ägt den där bilden?»
»Den, som var ämnad till min fästmö.»
Om Ebba bränt sig på Arthur, hade hon ej hastigare
kunnat rycka tillbaka handen.
»Ebba, gör mig icke yr i huvudet av glädje», stammade
Arthur och lutade sig närmare henne. Ebba reste hastigt
upp huvudet och såg kallt på honom.
»Jag förstår dig icke.»
»Därpå tvivlar jag.» Ebba lämnade honom hastigt.
Förgäves sökte Arthur att få tala vid henne. Hon
undvek honom. Han blev slutligen förtvivlad, emedan Ebba
visat tydliga spår av dåligt lynne. När han talade till
henne, fick han ett onådigt svar, och då han bad henne
sjunga, försäkrade hon honom, att hon ej ville uppfylla
hans önskan. För första gången sedan Arthur kom till Bro
hörde man icke hans och Ebbas glada skämt, muntra prat
eller livliga dispyter.
När man om aftonen åtskildes, var Arthur vid infamt
humör. Först då han kom upp på sitt rum och sedan han
genom några slag omkring golvet lyckats komma i jämvikt,
tog han fram det andra brevet.
»Från mamma», mumlade han. »Vad kan hon hava att
säga? Långa tal om mitt lättsinne, min brist på
uppmärksamhet och min förstörda lycka. Det där är saker jag
hört så ofta, att det alldeles icke lönar mödan att sända
mig alla de där predikningarna per post.»
Han ögnade igenom brevet, slängde det ifrån sig på
bordet och började grubbla på, huru han skulle få tala vid
Ebba och förklara sig.
Varken den följande eller därpå följande dagen var Ebba
blidare. Nej, tvärt om, hon blev allt onådigare och
onådigare. Hos baronens på L—by fick Arthur ej en enda
dans. Det var ju att sätta hans tålamod på allt för hårt
prov. Arthur började övertänka en liten hämnd.
Dagen efter balen hos baronens var bjudning i
prostgården.
Vid ankomsten dit hälsades man av prosten och
prostinnan. Magda syntes ej till, och vad än värre var, greve
Arthurs släde hade försvunnit på vägen dit. Mot aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
