Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom Ebbas kropp; men i nästa ögonblick var all
fruktan försvunnen, och hon sade helt lugnt:
»Jag vet ej vem ni är, men i fall er avsikt är att
skrämma mig, så ...»
»Så har jag lyckats», inföll en glad stämma. Figuren
reste sig upp, kappan kastades tillbaka, och framför Ebba
stod Arthur. Han förde hennes hand till sina läppar,
bifogande med ett hjärtligt skratt:
»Nu har du så länge och så envist undflytt mig, att jag
icke ägde någon annan utväg än locka dig hit upp för att
förmå dig skänka mig en timmes samtal.»
»Det var då alldeles icke ridderligt», sade Ebba och ville
draga undan sin hand, den Arthur höll hårt sluten i sin.
»I krig måste man använda list; du har visat dig vara
fientligt sinnad, och därför har jag måst lägga mig i
bakhåll. Nådiga, älskvärda Ebba, förunna mig blott en halv
timmes samtal, och jag skall tacka dig på mina knän. Ja,
jag skall tillbedja dig såsom en ängel. Du kan omöjligt
svara nej.»
<»Jo, det kan jag visst, i synnerhet som jag fryser så, att
jag hackar tänderna.» Ebba kunde icke avhålla sig från
att le.
»I så fall tager jag ett hopp härifrån och ner till din
dörr. Antingen bryter jag då båda benen av mig eller
också ...»
»Krossar du huvudet. Jag vill icke påstå, att förlusten
vore så särdeles stor; men ändå skall jag låta nåd gå för
rätt och bevilja dig vad du begär, i synnerhet därför att
jag är halvdöd av köld. Kom!»
Ebba hoppade utför trapppan, och Arthur följde henne.
»Du är bestämt den elakaste människa på jordgloben»,
sade Ebba, »och du förtjänar alldeles icke, att man går
dina önskningar till mötes.»
»Så mycket bättre att du gör det ändå; men i vad fall
är jag elak?»
»Och det frågar du?» Ebba vände på huvudet och såg
på honom. »Har du ej satt mamma och mig i ångest över
dig? Vi fruktade ju, att du skulle bliva sjuk.»
»Att du fick utstå litet ångest, var något som jag av
hela mitt hjärta önskade. Att tant gjort det skulle smärta
mig, i fall jag ej vore alltför glad att kunna inrymma någon
annan känsla i mitt bröst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
