Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Porträttet har tillhört fröken S—.»
»Tackar för upplysningen.» Ebba böjde på huvudet.
»Jaså, du avbryter mig; då är det väl bäst att jag tiger.»
Nu var det Arthurs tur att se ofantligt förnäm ut.
»Det är då alldeles icke lönt att du tager humör, utan
fortsätt beskedligt. Laga bara att det blir något roligt du
berättar, och fall för all del icke i den där sentimentala
tonen.»
»Jag sentimental!» Arthur skrattade. »Jag saknar alla
anlag därtill.»
»Gott. Då återvända vi till fröken S—. Din berättelse
låter väl så här: det var en gång en liten flicka och en liten
gosse; de växte upp ...»
»Alldeles icke; utan det var en gång en mycket hygglig
och förhoppningsfull kadett.»
»Det kunde då omöjligt ha varit du?»
Utan att låta störa sig fortfor Arthur:
»Som en vacker eftermiddag slog sig i ro uti
Karlbergsparken, i skuggan av några buskar och träd. Han läste.
Bäst han ligger där utsträckt i gräset, får han höra
frasan-det av siden, och en mycket klingande röst som yttrade
dessa ord:
»’Vet du, Karl, jag är fullt ut lika orolig över dig som
mamma. Gud låte dig icke komma att fara allt för illa.’
»Som rösten var vacker, så böjde jag undan grenarna,
och kastade en blick på dem, som passerade förbi. Det var
en äldre dam, en ung flicka och en gosse om fjorton,
femton år. En betjänt följde efter på avstånd.
»’Må du aldrig få ångra, att du gått in vid Karlberg’,
sade den äldre damen.
»Aha, tänkte jag, det där är en ny kadett. Han måste
jag hava under mitt korpralskap, emedan han har en så
vacker syster.
»Unge S— kom verkligen under mitt korpralskap. Jag
blev i följd därav bjuden till grevinnan S—. Att jag blev
stormförtjust i fröken, förstås av sig själv. Jag hade
likväl icke någon aning om, att min mor och grevinnan voro
ungdomsvänner, och att de första året efter min fars död
tillbringat en hel sommar tillsammans i Ems. Detta var
något grevinnan icke talade om, troligtvis av det skälet,
att min mor och hon uppgjort den hyggliga planen att gifta
mig eller Ernfrid med Mathilda. Jag, som ingenting ont
anade, var nog olycklig att rusa rakt i snaran. Vad hände?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
