Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raste tal om sin aktning, beundran och vördnad, för hans
utmärkta föräldrar, med mera i samma stil.
Magda vände sig till Arthur, sägande med helt livlig
ton:
»Greven besöker visst dessa trakter för första gången?»
»Ja, och det ehuru jag är nära besläktad med greve
Hjelms.»
Magda hade dragit sig till ett av fönstren.
»Det är ju ett rätt vackert vinterstycke, det här», hon
pekade på utsikten. Arthur närmade sig fönstret för att
taga den i betraktande. Magda sade nu med sänkt röst och
bestämd ton:
»Vi äro fullkomliga främlingar. Här får icke någon ana,
att vi känna varandra. Jag fordrar det av er heder.»
Utan att avvakta något svar, tilläde hon med hög röst:
»Det här är en vy, den en Wickenberg med förtjusning
skulle teckna. Vilken skada att ej vara artist!»
»Visserligen», svarade Arthur med en något tvungen ton,
»men vore jag konstnär, icke blev det vinterstycken, jag
målade.» Han sade därpå med sänkt röst:
»Jag skall lyda. Vi äro främlingar, men förunna mig
ett samtal.»
»Må göra, men icke ännu.» Magda vände sig nu till
Mauritz, som kom fram till dem, och började tala med
honom. Aldrig hade Magda visat sig så blid som i dag. Hon
smålog helt vänligt, och åhörde Mauritz’ plattheter, utan
att något drag av övermodigt hån återfanns på hennes
läppar.
Efter en stund tog man avsked.
Under vandringen hem gjorde Mauritz, som var vid det
bästa lynne i världen, Arthur en mängd frågor om orsaken,
varför han skyndade emot Magda. Arthur svarade med ett
skratt, bakom vilket han sökte dölja det obehagliga intryck,
som detta spörsmål gjorde, att han blev överraskad av den
påfallande likhet, hon ägde med en person, som han känt.
Ebba frågade icke, utan skämtade över Mauritz’
förändrade sinnesstämning. Det hördes likväl på rösten, att
hon ansträngde sig att vara glad, och att något fanns inom
henne, som icke stod i harmoni med de muntra orden.
Ebbas inre plågades nu av misstro och tvivel: tvenne
känslor, som hittills hade varit henne främmande.
Vid hemkomsten till Bro skyndade Ebba upp på sina rum,
där hon inneslöt sig; men alldeles icke för att gråta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
