Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prostinnan var i detta avseende en riktig skatt, ty hon
kände alla ortens nyheter, och hade socknens
skvallerkrönika på sina fem fem fingrar. När därför tiden blev alltför
lång för nåden på Bro, bjöds prostinnan för att uppvakta
med litet småskvaller. Hon var alltid laddad med allt
anmärkningsvärt, som passerat, då hon så där helt förtroligt
inviterades till grevinnan. Det var då vanligt, att
grevinnan efter middagen satte sig inne i sitt kabinett och
småpratade med prostinnan; så även den ovannämnda
da-gen.
Greven och några herrar, som även varit till
middagen, promenerade av och an på golvet i salongen, talande
om ängars uttappning, kvarnars uppbyggning och vägars
anläggning. Unge baron T— hade slagit sig ned hos
Ebba, som med tankspridd min lyssnade till vad han sade.
Mauritz samtalade med Magda. Vad han sade, kan vara
sak samma, men att det var något, som mycket
intresserade honom själv, men ganska föga Magda, kunde man
lätt se.
Över Magdas drag låg ett uttryck av mildhet, som man
sällan återfann där. Icke en enda gång avbröt hon Mauritz,
utan lät honom tala ända till slut. Då han det gjort, sade
hon med ett melankoliskt leende:
»Vad vill greven, jag skall göra med den kärlek, ni
nu bjuder mig?»
»Taga emot och besvara den.» Mauritz hade blivit helt
djärv. Det lugn, den mildhet, Magda visade, ingav den
in-bilske unge mannen alla möjliga förhoppningar.
»Och sedan?» Nu fästade Magda sina ögon på honom.
»Vad skall följa sedan?»
»Att jag bleve den lyckligaste människa under solen.»
»Och för vilket pris? Men lämnom detta.» Magda reste
sig. »Har greven varit till X— och sett det utmärkt
vackra orangeriet? Det är en kaktus, som jag ville äga,
men om jag tillfredsställde denna min önskan, skulle jag
begå en stöld, emedan växten icke är till salu. Den stölden
vore likväl icke hälften så straffvärd, som om jag bestal en
annan på hans heder. Har ni förstått mig, greve Hjelm?»
Magda gick ifrån honom.
Mauritz sammanknöt händerna, han skar tänderna, har
var ursinnig över att alltid och evigt möta samma
motstånd.
Återstoden av aftonen samtalade Magda och Ebba. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
