Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade greven. Grevinnan såg på mannen ett ögonblick.
Därefter yttrade hon:
»Bencke, ja, så var det.» Grevinnans ögon flyttades på
Mauritz, och hon tilläde, suckande: »Jag hade glömt
namnet, men händelsen har oupphörligen återkommit för mitt
minne.»
»Vilken händelse?» frågade Mauritz.
»Händelsen med Arthurs far. Du har ganska väl hört
den», sade grevinnan. »Där ser man bäst, huru litet
föräldrar förmå.» Grevinnans röst hade en anstrykning av
bitterhet. »Salig Eldelfeldts föräldrar trodde sig visst ha
undanröjt alla faror, då de hindrade sonen att ingå ett
opassande äktenskap. Det ligger något i högsta grad
oroande uti att hava barn, och ständigt nödgas befara, att de i
något besinningslöst ögonblick skola glömma den aktning,
de äro skyldiga ett stort namn, och sålunda neddraga sorg
över sina föräldrars huvuden.»
»Det är väl något, som grevinnan aldrig kan komma att
erfara», sade Magda.
»Vem vet; ingenting är omöjligt.»
»Jo, detta.» Magdas läppar krusades av ett fint leende.
»Icke alla besinningslösa passioner bliva besvarade, och så
otroligt det kan synas, händer det stundom, att även en
greve kan röna motstånd.»
»Även om han skulle bjuda en flicka utan börd sitt namn
och sin rang?» Grevinnan såg stolt på Magda.
»Ja, även då, fru grevinna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
