- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
10

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mauritz fattade häftigt om Ebbas arm. Han hade blivit
askgrå. Huru han kom ut ur kyrkan, visste han ej.

På eftermiddagen gick bud från Bro efter doktorn; unga
greven hade häftigt insjuknat.

*



På Eksjö bruk, tillhörande Gunnar Sturm, vilja vi nu
införa läsaren. Det var högt beläget uti en bergig och vild
trakt vid stranden av en å. Hela omgivningen, vart ögat
än såg, hade något hårt och föga inbjudande. Det föreföll,
som om människan, stolt över de gåvor, försynen givit
henne, slagit sig ned här för att visa, det industrien, även
i de eländigaste trakter, kan finna källor, varutur den öser
sitt guld.

När man kom från staden B—, och köjrde utför
W—fors backe, låg bruket alldeles just vid dess fot.

En mulen och kall februariafton, året efter sedan
prosten Auren från predikstolen avkunnade ett äkta förbund
emellan Sturm och Magda, göra vi ett besök på Eksjö.

I salskaminen brann en munter brasa och spred ett varmt
sken över den närmaste delen av den ofantligt stora salen
med sina fem höga och djupa fönster. Framför brasan
satt en ung flicka, vilken eldskenet helt och hållet belyste.
Hon var blomstrande och med ett behagligt yttre. De
livliga ögonen blickade i elden med ett så leende uttryck att
man alldeles icke tyckte det var överensstämmande med
dysterheten i rummet. Man kunde se på figuren, att hon
var högväxt, och de något breda axlarna, det välvda bröstet,
de välformade händerna gåvo tillkänna, att hon var ett
stort fruntimmer. De friska, fylliga kinderna, de yppigt
rundade armarna utvisade fysisk styrka och hälsa. Det
ovala ansiktet, den kupiga pannan, den något krökta näsan
och den lilla leende munnen tycktes förtälja om ett gott
hjärta och ett klart förstånd. Det syntes på den unga
flickans hela yttre, att livets sorger och lidelser voro henne
främmande; men att omständigheterna tidigt gjort henne
klok och beräknande. Det låg vissa ögonblick något slugt
och förslaget i hennes min.

I en fåtölj ett stycke ifrån satt ett äldre fruntimmer.

»Herre min Gud, faster, en så besynnerlig människa
pappa är, som, utan att säga oss ett ord, går och gifter sig,
och sedan reser utrikes med sin fru. Först åtta å tio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free