Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är bara högmod. Oss emellan sagt, så håller jag
icke särdeles av honom.»
»Barn, vad säger du? Har jag så illa skött mitt kall
såsom din uppfostrarinna, att jag icke lärt dig älska din
far.»
»Faster lilla», sade Mariquitta, och såg allvarsamt på
mamsell Sturm, »man kan icke lära ett barn att älska
sina föräldrar, om dessa ej förmå ingiva kärlek; och detta
har pappa aldrig gjort. Jag kan ej älska den, som jag så
ofta måste ogilla. Tänk blott på hans sätt att uppfostra
René.»
»Det är svårt att döma därvidlag.»
»Är det!» utropade Mariquitta, och sprang upp.
Hennes ögon föllo nu på fasterns ansikte, som var upprört.
Hon återtog sin plats, sägande: »Förlåt, jag skall icke
säga ett ord mer om min far; men ibland är det ett
behov att tala ut mina innersta tankar. Det är, som om
de eljest ville kväva mig. Vi lämna emellertid ämnet, man
blir så obegripligt upprörd, såsom Smeds-Erik brukar säga.»
Mariquitta höljde fasterns händer med kyssar, och
återtog efter en paus:
»Jag undrar, vad sorts människa min styvmor är? Hon
är väl något till åren, efter hon velat hava pappa, som är
så gammal?»
»Det tror jag inte; hon är bestämt ung.»
»Är du tokig, faster?» Tror du, att en ung flicka gift
sig med pappa?»
Pappa är blott något över 50 år och har en förmåga att
intaga, som kommer envar att glömma hans ålder. Få
män kunna vara så älskvärda som han.»
»Bestrides visst icke; men det hindrar ej, att han
förlorat två tänder fram i mun, att han är rätt ansenligt
skrynklig i ansiktet, och håret är grått och ansiktsfärgen
brandgul, att...»
»Mariquitta, Mariquitta!»
»Söta faster, icke skall du bliva ond; ty icke rår
varken jag eller farsgubben för, att han blivit gammal. Om
jag får leva, blir jag så med.» Nu skrattade Mariquitta så
hjärtligt, att det var omöjligt att banna henne.
»Jag undrar just, när vi kunna vänta hit din far och
svägerskan», sade mamsell Sturm.
»Ja, du sade något. Skrev han icke därom ett enda
ord?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
