- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
14

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den tilltalade befriade sig nu själv med Mariquittas
biträde från vinterhuva, päls, koftor och schalar, under det
brukspatronen, biträdd av en betjänt, blev kvitt sin
res-mundering. Då detta var gjort, tog han sin unga hustru
vid handen, och förde henne fram i salen, så att
ljusskenet ifrån armstakarna föll på hennes anletsdrag.

Mariquitta hade så när skrikit till av överraskning, då
fadern presenterade:

»Min hustru!» Hon hörde icke, att han nämnde varken
henne eller fastern, så förbluffad blev hon.

Hennes styvmor var en helt ung kvinna, på sin höjd
tjugu å tjuguett år. Mariquitta stirrade på henne, liksom
hon sett en syn, och glömde alldeles bort att hälsa; till
dess att styvmodern med ett vänligt leende räckte henne
handen, sägande:

»Det är mig mycket, mycket kärt att lära känna min
mans dotter.»

Sedan omfamningar och välkomsthälsningar blivit
utbytta emellan den unga frun, hennes styvdotter och mamsell
Sturm, kysste brukspatronen dottern på pannan, sägande,
halvt leende, halvt missnöjd:

»Du blir då alldeles förfärligt stor och fet, min kära
Mariquitta. Du ser ut som en riktig bondflicka. Kom,
min vän», tilläde han, vänd till sin hustru, och bjöd henne
armen, »så gå vi in i kabinettet, där brukar vara
varmare.»

Brukspatronen förde sin fru in i ett litet rum, som låg
emellan salen och förmaket. En betjänt hade genast
vid herrskapets ankomst tänt ljus. Brukspatronen började,
sedan man tagit plats, att göra sin syster några frågor.
Den unga frun satt tyst, tillbakalutad i ett soffhörn. När
teet var drucket, vände sig brukspatronen till henne,
fattade och kysste hennes hand, i det han yttrade:

»Är du mycket trött, älskade Magda? Kanske du vill
gå till vila?» Ja, hon var trött, och därefter lämnade det
äkta paret rummet.

När Mariquitta blev ensam med fastern, slog hon ihop
händerna, och utropade med verkligt deltagande :

»Vad skall pappa med det stackars barnet att göra!
Det var då riktigt ohyggligt att se henne bredvid honom.
Faster, faster, vad skola vi företaga? Aj, aj, så ont det
gör i hjärtat. Tänk, att han nu ämnar begrava henne här!
Åh, det är förskräckligt!» Mariquitta kastade sig ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free