Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ägde hon till att börja med ej något annat att göra än
foga sig efter hans vilja. Sedan detta beslut var fattat,
ville hon begagna hans frånvaro för att taga kännedom om
åtskilligt inomhus, som hon behövde hava reda på för att
därefter rätta sitt handlingssätt.
Eksjö hade i forna tider tillhört en adlig familj. Det var
under den gyllne perioden, då en handfull adelsmän ägde
största delen utav den svenska jorden. Ifrån den adliga
familjen övergick egendomen till brukspatron Sturms farfar,
som förvandlade det utarmade bruket till en vinstgivande
egendom. Idogheten och industrien slogo upp sina bopålar,
för att frambringa rikedom och välstånd där, varest yppighet
och slöseri åstadkommit ruin och fattigdom.
Alla bruksbyggningarna voro uppförda av den förste
Sturm som ägt Eksjö. Verkstäderna hade de senare ägarna
anlagt. Herrgårdsbyggnaden eivsam stod där såsom en
lämning från fordom.
Den stod där helt allena, som ett monument från flydda
tider, ty den gamla trädgården, den forna parken, allt var
nedhugget och förstört. En åt södern belägen
blomsteranläggning med terrasser och rabatter i den moderna stilen,
en vid slutet däraf belägen paviljong, vars fot bestänktes
av forsens fradgande skum, och en gård med nyplanterade
träd, se där den närmaste omgivningen.
Där park och trädgård fordom funnits, stodo nu
verkstadsbyggnader. I stället för den höga lindallén, som hade
fört upp till gården, for man nu uppför en bred bruksgata,
med rödmålade arbetareboningar på ömse sidor. Runt
omkring allt detta reste sig en mager skog och nakna, höga
berg.
Ful var trakten. Eksjö ägde ingenting, som smekte ögat,
med undantag av forsens höga och gigantiska fall, vilket
satte alla dessa hjul i rörelse, som drevo hamrarna,
smedjorna och verkstäderna. Bister och surmulen blickade naturen
ned på detta hem för den mänskliga uppfinningen.
Karaktärsbyggnaden var ett ovanligt högt, fyrkantigt hus
med fyra våningar. Sedan Sturms tid hade man icke bebott
mera än bottenvåningen och dem, som lågo en och två
trappor upp. Dessa rum hade med särdeles omsorg blivit
underhållna, och i första våningen återfann man allt, vad den
moderna lyxen äger att bjuda på.
Brukspatronen var en stor vän av det nya, eleganta och
vackra, och en avgjord fiende till allt gammalt. När man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
