Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten, låg dörr liksom till ett kontor. Tant öppnar den
ge-nom att trycka på en knapp under fönsterposten; men det:
fordras mycket tålamod att finna knappen. När dörren gått:
upp, har tant en vindeltrappa ned till andra våningen, ocb
vid dess slut en dörr, den tant låser upp med den här nyckeln.
Skulle löndörren smälla igen, så är det en knapp innanför
bredvid panelningen, som åter öppnar den. Passa nu ett
gynnsamt tillfälle och akta, att ej faster eller Mariquitta får
någon aning om det spratt, jag spelat farbrors
hemlighetsmakeri. Tant kan tills vidare behålla nyckeln; men akta.
den. Jag har så många gånger strövat omkring däruppe, att
jag ledsnat därvid. När Pehrs far hängde sig, fick jag i mitt:
huvud, att någon skatt fanns förborgad däruppe; men jag
bedrog mig, där fanns ingenting annat än minnen av mina
stackars föräldrar.»
René tog sin mössa, sägande, att han måste besöka
verkstäderna.
Magda återvände till sitt kabinett med nyckeln, som skulle
föra henne upp till sagornas land; men hon hade knappast
hunnit in dit, förr än brukspatronens åkdon körde upp på
gården. Då Magda kastade ögonen ut genom fönstret, och
fick se honom, tryckte hon handen hårt emot hjärtat och
mumlade:
»Gud fader, bistå mig, så att jag kan göra mitt och alla
dessa människors liv, som bero av honom, drägligare. Gör
mig fast och stark, sådan som min farbror Auren sökt göra
Ja& J*u blott det rätta, det goda.»
Nu flögo dörrarna upp, och brukspatronen kom med
hastiga steg gående över salsgolvet. Magda hade ej varit
gift längre än något över ett år; men hon hade likväl lärt
att på gången urskilja mannens sinnesstämning.
»En storm är i annalkande», viskade Mariquitta, som
kom inhoppande från förmaket.
Kabinettets dörr rycktes upp, och på tröskeln stod
brukspatronen i hela resskruden.
»Vad vill det säga, att ni hålla utkik?» skrek Sturm.
»Det är väl något sattyg på färde.» Utan att avvakta svar
for han av genom kabinettet och in i förmaket, därefter
åter ut i kabinettet och tittade i alla vinklar och vrår,
liksom han sökt någon.
Magda stod orörlig och blickade undrande på mannen.
Mariquitta hade all möda att hålla sig allvarsam, så lustig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
