Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreföll sig så olik och så intagande, att René omöjligt
kunde släppa henne ur ögonsikte. Efter måltiden vinkade hon
åt honom att följa sig in i kabinettet. Där slog Magda sig
genast ned vid ritbrädet och förklarade, att René nu kunde
få giva henne de instruktioner, som voro av nöden. René
gjorde det även.
Tidigt den följande morgonen, då alla ännu sovo, smög
Magda ut ur sin sängkammare och tog vägen till
förstugan.
Det var tre månader sedan hon emottagit nyckeln till
den stora ekdörren, och ännu hade hon ej gjort bruk av den.
Icke en enda dag hade gått till ända, som hon ej med
feberaktig otålighet tänkt på våningen däruppe, men hon måste
likväl försaka att tillfredsställa sin nyfikenhet, emedan hon
ej ägt ett enda obevakat ögonblick.
Utan tvekan satte Magda nyckeln i låset och vred om den
samt försvann sedan bakom den stora ekdörren, vilken
tillslöts efter henne.
Det första rum, Magda trädde in uti, då hon från tredje
våningen begav sig utför vindeltrappan, var en ateljé. Vid
första ögonkastet såg allt i detta rum ut, som om ägaren
kvällen förut lämnat det. Då Magda betraktade föremålen
närmare, fann hon, att ett lager av damm lagt sig liksom en
slöja av sorg över dem.
På staffliet stod en halffärdig tavla, föreställande
Frälsaren och äktenskapsbryterskan. Magda blåste bort dammet
från det ofulländade stycket, och hennes ögon fastkedjades
vid Försonarens milda och gudomligt sköna ansikte. I
uttrycket därav låg hela kristendomens anda. Magda tryckte
handen mot hjärtat och mumlade:
»Jag har blott känt en, som skulle ha kunnat måla detta
huvud, blott en, som förmått nedlägga detta uttryck av
Guds ande i ett mänskligt ansikte, och just denne ende har
ej kunnat måla detta.»
Bredvid staffliet på en stol hade artisten kastat ifrån sig
palett och pensel. Ett ritstift hade fallit ned på golvet, och
bredvid den låg en näsduk. Ovillkorligen tog Magda upp
dessa båda. Hon granskade de fyra hörnen av den senare.
I ett av dem stod S. S.
Ett stycke längre bort stod ett bord med ett par
gipsmodeller. Ovanför detsamma hängde en tavla, betäckt med en
grön gardin. Magda drog undan förhänget, uppgav ett
utrop av smärta och överraskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
